Gatupengar är pengar som används för att påverka utgången av ett val genom att i huvudsak köpa röster. På många områden är det förbjudet att köpa rösträtt, men gatupengar kan dra fördel av en mängd kryphål och tjänstemän som är villiga att se åt andra hållet. Många anser att praktiken är högst tveksam, eftersom den är lite oetisk, och flera politiker har tagit en bestämd ställning i frågan och vägrat att betala ut gatupengar för att de tycker att det är odemokratiskt.
När politiker delar ut dessa pengar betalar de vanligtvis ut stora medel till lokala partikontor och arrangörer, snarare än att hantera pengarna själva. Det lokala partikontoret kan bestämma hur pengarna bäst ska fördelas, baserat på det inblandade samhället och mängden tillgängliga medel. Genom att skilja sig från praktiken kan politiker också hävda okunskap, säga att de inte visste hur pengarna skulle användas.
I en form av utbetalning av gatupengar erbjuds väljarna kontanter eller annan ersättning, till exempel mat, för att rösta. I dessa fall får väljarna inte uttryckligen veta hur de ska rösta, men konsekvenserna är tydliga: genom att acceptera pengar från en viss kampanj tar en väljare på sig en sorts skyldighet att rösta för kampanjen. En annan distributionsteknik går ut på att betala människor för arbete de faktiskt inte utför, och därigenom dölja det faktum att gatupengar är inblandade. Till exempel kan någon få pengar för att ha arbetat som telefonbevakare, när han eller hon i själva verket inte arbetade för kampanjen.
Pengarna kan också användas för att påverka personer som är framstående i ett samhälle. Genom att erbjuda pengar till dessa individer hoppas en kampanj kunna köpa deras stöd och stöd, mobilisera dessa människor och de organisationer de arbetar med för att få ut omröstningen på valdagen. I det här fallet kan gatupengar fördelas på en mängd olika sätt, allt från bidrag till samhällsorganisationer till direkta kontantbetalningar.
Som en allmän regel riktas gatupengar till låginkomsttagare, minoritetskvarter. Den drar fördel av fattigdom och bristande kunskap om politikens regler för att manipulera rösterna och använder massorna av dessa samhällen för att snedvrida valresultaten till förmån för en viss kampanj. Denna praxis är också extremt utbredd i politiken, och den är mycket svår att polisa, vilket gör det frestande även för annars etiska politiker som kan känna att de inte kan vinna ett val utan gatupengar.