USA:s presidents kommission för nationella mål var ett oberoende organ som satte sig för att definiera nationens riktning under 1960-talet. Politiker anlitade en opartisk panel av författare och experter för att överväga nuvarande och framtida problem som nationen står inför, både internt och externt, för att fastställa de mest framträdande problemen. Med hjälp av experter beslutade kommissionen om 15 mål för Förenta staterna att arbeta mot under en tioårsperiod. De presenterade rapporten för president Dwight D. Eisenhower i november 10 och publicerade den i bokformat i december samma år. Idén till kommissionen kom från president Eisenhowers amerikanska församling som inrättades vid Columbia University under 1960-talet.
I slutet av 1950-talet upplevde amerikaner en period av självtvivel om syftet och inriktningen av den offentliga politiken. Debatter kretsade kring effekterna av kapitalism och privat rikedom över de försämrade förhållandena för den offentliga sektorn och utrikespolitiken. President Eisenhower beordrade kommissionen för nationella mål att fastställa vilka av dessa problem som var de allvarligaste och att åtgärda dem. För att kunna formulera en plan behövde politiker och experter få en förståelse för sociala och internationella problem. Dessutom behövde beslutsfattare motivera medborgarna att arbeta mot dessa mål.
Ett primärt fokus för kommissionen för nationella mål var att hjälpa till med att fastställa den amerikanska utrikespolitiken. Den industriella revolutionen placerade Amerika i centrum för världspolitiken och gjorde landet till en världsmakt. Utrikespolitik angående kommunism och främjande av global demokrati behövdes för att säkerställa en säkrare miljö för alla världsmedborgare. Det fanns också en stor oro för hur USA skulle reagera i fall av naken aggression som i andra världskriget. Kommissionen hade också för avsikt att fastställa vilken roll Amerika skulle spela i världsekonomin.
Det förekom nationella debatter om hur man kan förbättra samhällsförhållandena tillsammans med de externa problem som kommissionen för nationella mål behövde analysera och lösa. Utbildningsexperter var missnöjda med mängden resurser som ägnats åt program och hävdade att ytterligare finansiering behövdes för att förbereda barn för framtiden. Miljövänner anklagade företag för att förorena miljön och vattenförsörjningen, och de ville ha statliga åtgärder och regler på plats för att förhindra det. Andra ville ha förbättringar av infrastrukturen i lokala och statliga kommuner. Det var kommissionens fokus att avgöra hur statliga medel skulle fördelas och vilka program som skulle gynna amerikanerna mest.