Doli incapax är ett latinskt ord som betyder ”oförmögen till brott”. Juridiskt hänvisar doli incapax till en regel i engelsk common law som tillämpas på barn. Regeln fungerade som ett hinder för brott mot ett barn under 10 år.
Regeln om doli incapax, som utvecklades på 1600-talet, innebar inte att ett barn under 10 år var oförmöget till den fysiska handlingen av ett brott eller att förstå naturen av rätt och fel. Istället tog man hänsyn till små barns bristande mognad och deras oförmåga att fullt ut förutse konsekvenserna av sina handlingar. Det satte sedan dessa handlingar helt utom räckhåll för straffrätten.
Principerna som ligger till grund för doktrinen om doli incapax används fortfarande idag i olika former i länder runt om i världen. På vissa ställen är regeln en juridisk presumtion mot lagföring av barn mellan 10 och 14 år, snarare än ett absolut hinder för det. Det ligger på åklagarmyndigheten att bevisa att barnet handlat med samma resonemang som en vuxen.
Åldersgränserna för att barn ska bli föremål för åtal varierar från land till land. Reglerna för förfaranden för barn kan variera mellan olika jurisdiktioner inom ett land som USA. Ändå är den bakomliggande principen i USA och andra länder erkännandet av att lagen måste behandla barn annorlunda än vuxna. Det finns många skäl att göra det som är viktiga för både barnet och samhället.
De skäl som framförts för användningen av doktriner som doli incapax har att göra med barns bräckliga utvecklingstillstånd och de eventuella negativa konsekvenserna av att utsätta dem för det straffrättsliga systemet. Med tanke på lagens komplexitet är en fråga om huruvida en rättegång mot barn i en viss ålder ens kan anses vara rättvis på det sätt som en vuxen skulle förstå ”rättvist” som. En annan är att straff, särskilt i form av någon form av fysisk fängelse, helt enkelt kan dölja eller förvärra de problem som orsakade det kriminella beteendet.
Det finns några som hävdar att det är bättre för det enskilda barnet och samhället att behandla barn mer som vuxna. De anser att barn tidigt borde lära sig att att bryta mot samhällets regler får allvarliga konsekvenser. Tanken är att snabba konsekvenser skulle fungera avskräckande för framtida kriminellt beteende och även avskräcka andra ungdomar från att bryta mot lagen.
Den moderna trenden har varit att ge barn vissa processuella rättigheter för vuxna samtidigt som de skyddar dem från stigmat av inblandning i det straffrättsliga systemet. Ungdomsdomstolen är ett avslutat förfarande med förseglade register. Ungdomar som begår brott är ”respondenter”, inte ”tilltalade”. De är ”dömda brottslingar”, inte ”befunnits skyldiga” till ett brott. Även om det i allmänhet inte finns någon rätt till en juryrättegång, har ungdomar som svarar rätt till juridiskt biträde i varje skede av förfarandet.