Över hela världen finns det två grundläggande typer av rättssystem – civilrätt och sedvanerätt. Även om det finns ett antal länder som har utvecklats till att använda det som bäst kan beskrivas som hybridrättssystem, har alla rättssystem en grund i common law eller civilrätt. Kort sagt är ett civilrättssystem baserat på lagstadgad lag, medan ett common law-system bygger på juridiska prejudikat. Till skillnad från ett civilrättssystem stiftar domare i ett common law-rättssystem faktiskt lag istället för att bara implementera lagen.
Rötterna till de common law rättssystemen kan spåras tillbaka till det första common law-systemet som skapades i England under medeltiden. Idag verkar de flesta länder som en gång hade kopplingar till England, inklusive USA, Australien, Nya Zeeland och Hong Kong, för att nämna några, enligt sedvanelag. Bortsett från Storbritannien, verkar majoriteten av länderna i Europa under en version av civilrätt som är modellerad efter det romerska rättssystemet som skapades för århundraden sedan.
I ett common law-system skapas lagen av prejudikat som skapas efter att domare avgjort faktiska fall. När en domare prövar ett mål som har en ny fråga, fattar domaren ett beslut i frågan i målet. Det beslutet blir då ett prejudikat som måste följas av andra domstolar med lika ställning inom rättssystemet. Prejudikatet förblir lag om inte och tills en högre domstol upphäver beslutet. Bruket att följa beslut som fattats av andra domstolar i liknande frågor kallas stare decisis.
I skarp kontrast till begreppet stare decisis och prejudikat som finns i ett common law-system, ska beslut i ett civilrättssystem i teorin fattas utifrån en motsvarande stadga. I ett civilrättssystem gör den lagstiftande eller verkställande makten lagarna och domstolar är helt enkelt skyldiga att följa lagarna som de har skrivits. En domare har därför i ett civilrättssystem avsevärt mindre auktoritet eller autonomi än en domare i ett system som bygger på common law.
Domare i ett common law-system är naturligtvis skyldiga att följa prejudikatlagarna; dock kan en domare gå emot prejudikat om han eller hon anser att det befintliga prejudikatet är fel. Ärenden som kommer till en domare i ett sedvanligt rättssystem som har en ny fråga kallas för ”fråga om första intryck”. När en domare ställs inför en fråga om första intryck kommer han eller hon att titta på andra liknande fall och resonemanget som används i dessa fall och sedan tillämpa det på det aktuella fallet.