Även om det är liknande, finns det skillnader mellan en bekräftelse och en förklaring. Medan en bekräftelse är en skriftlig förklaring av fakta som berättar om händelser såvitt givaren vet, är en förklaring en kärandens skriftliga förklaring av den åtgärd han vidtar mot svaranden. Både intyget och en förklaring beaktas på rätt sätt i en domstol och kan användas för att ersätta vittnesmål som annars skulle avges personligen. När det gäller både en försäkran och en förklaring måste den som avger vittnesmålet svära under ed att vittnesmålet är sant.
Innan ett intyg kan undertecknas måste man under ed svära att påståendet är sant. Handlingen ska också vara attesterad av en notarie eller en domstolstjänsteman som har befogenhet att avlägga ed. Den person som avger försäkran betecknas som affiant. Bekräftelser ges frivilligt och utan korsförhör.
Även om den accepteras som en form av bevis i en domstol, kan en emission inte motsäga något vittnesbörd som förbundspartnern lämnat i en tidigare deposition. Skulle intyget bestrida samboens tidigare vittnesmål, kasseras det helt. En bekräftelse skrivs i den mindre formella första personen, men det finns ett föredraget format som består av ett sidhuvud, numrerade stycken och en sidfot, som innehåller affiliantens signatur. Eftersom en ed avlades gäller menedsreglerna. En person i alla åldrar kan avge ett intyg, så länge de är kompetenta nog att förstå den bindande karaktären av en ed och att urskilja sanningen från en lögn.
Liksom intyget kan en falsk förklaring leda till anklagelser om mened, eftersom dokumentet har svurits att vara sant. En skillnad mellan en försäkran och en förklaring är dock att förklaringen inte behöver attesteras. Av denna anledning används ibland förklaringar istället för en bekräftelse, vanligtvis när syftet är att få en domstol att avgöra en motion. Förklaringar är nödvändiga eftersom parterna normalt inte ges möjlighet att muntligt vittna om fakta i ett mål innan en domare beslutar om en motion. De är vanligtvis mest effektiva när de stöds av förklaringar från andra.
Inom förvaltningsrätten är civilrättsliga bekännelser och förklaringar användbara under omständigheter där en person inte kan inställa sig i domstol på grund av frågor som hälsa eller bosatt utanför jurisdiktion. De hjälper till att påskynda rättssystemet när det annars skulle bli förseningar. Inom straffrätten är deras användning dock begränsad, eftersom åtalade har rätt att konfrontera vittnen som vittnar mot dem. I dessa fall ses en försäkran som ömtålig bevis. Ofta finner brottsdomstolar endast emissioner som är tillåtna som en metod för att åtala ett vittnes vittnesbörd. Aldrig ses de som avgörande bevis.