Oriktig framställning är en typ av skadestånd som en tilltalad kan åtalas för i en civilrättslig talan. Det inträffar vanligtvis när en person gör en falsk uppgift om väsentliga fakta i syfte att förmå en annan person att ingå ett avtal eller annat arrangemang. Till exempel, om en fastighetsmäklare berättar för en potentiell köpare att ett hus har nya VVS, när VVS-installationen faktiskt är 30 år gammal, kan mäklaren bli ansvarig för felaktig framställning. Oriktiga framställningar förekommer ofta i fall som involverar falsk reklam, försäkringsanspråk och stämningar om fastighetsavtal. När felaktig framställning förekommer i ett avtalsfall upphävs avtalet i allmänhet och den skadelidande kan tilldelas ekonomiskt eller skäligt skadestånd.
I allmänhet måste en målsägande bevisa fem faktorer för att få framgång i en vilseledande process. För det första måste käranden visa att svaranden har gjort en felaktig uppgift om väsentliga fakta. Påståenden som bara uttrycker en åsikt anses vanligtvis inte vara falska fakta. Det finns dock några undantag från denna regel. Till exempel kan ett yttrande från en expert till en icke-expert eller av en förtroendeman anses vara en falsk framställning av fakta.
Därefter ska käranden visa att den felaktiga framställningen var uppsåtlig eller oaktsam. En avsiktlig, eller bedräglig, felaktig framställning inträffar när en svarande vet att han eller hon gör ett falskt uttalande om väsentliga fakta. En försumlig felaktighet äger rum när en tilltalad underlåter att iaktta rimlig försiktighet när han avger ett uttalande. Den tilltalade är med andra ord vårdslös om han borde ha vetat att hans påstående var osanna.
Det tredje momentet som måste påvisas är att svaranden hade för avsikt att käranden skulle åberopa den falska uppgiften. Anta till exempel att ett försäkringsbolag säger till en potentiell kund något som är osant för att få kunden att teckna en försäkring. Avsikten skulle vara närvarande i denna situation eftersom försäkringsbolaget gjorde representationen för att sälja försäkringen.
För det fjärde momentet behöver käranden vanligtvis bevisa att han eller hon med rätta åberopat svarandens uttalande. De faktiska omständigheterna kring målet samt målsägandens personliga egenskaper och egenskaper kan båda beaktas vid bedömningen av ett berättigat förtroende. En mentalt inkompetent målsägande skulle sannolikt ha en lägre tröskel än en kunnigare målsägande. Slutligen ska målsäganden visa att han eller hon skadats till följd av felaktigheten.