Statistik om våld i hemmet mot män kan vara svårt att få fram, eftersom den överväldigande majoriteten av rapporterade våldsincidenter i hemmet involverar kvinnliga offer. En undersökning gjord av American Bar Association tyder på att 25 % av alla kvinnor och 7.6 % av alla män kommer att uppleva minst en förekomst av våld i hemmet under sin livstid. Andra undersökningar och studier hävdar att våld i hemmet mot män endast utgör 5-10 % av alla officiella anmälningar om våld i hemmet. Uppskattningsvis 15 % av manliga homosexuella har rapporterat minst en förekomst av fysiska eller sexuella övergrepp från en samkönad partner. Rättsligt sett kan våld i hemmet mot män även innefatta fysiska övergrepp av icke-släktade rumskamrater, manliga syskon och manliga barn som bor under samma tak.
Även om man använder de mest liberala uppskattningarna av våld i hemmet mot män skulle det vara svårt att använda ordet ”förekommande” för att beskriva situationen. Av ett antal skäl fortsätter män att utgöra den största gruppen av våldsutövare i hemmet, särskilt mot intima partners. Detta innebär dock inte att män inte kan bli fysiskt eller sexuellt utnyttjade av sina partners.
Ett antal män rapporterar händelser av fysisk misshandel som begåtts av en aggressiv make eller flickvän under ett hemligt argument eller bråk. Många gånger kommer en fysiskt starkare man att tolerera övergreppen snarare än att eskalera händelsen eller orsaka allvarligare fysisk skada som svar. Andra manliga offer är ovilliga att försvara sig mot en kvinnlig angripare eftersom de är för chockade eller generade för att erkänna att de blivit övermannade av en kvinna.
Våld i hemmet mot män är ofta underrapporterade eftersom offret vägrar att väcka formella anklagelser mot sin kvinnliga angripare. Vissa manliga offer skulle hellre hantera problemet privat utan att involvera externa brottsbekämpande organ eller socialtjänstorgan. När händelsen väl blir allmänt känd kan ett manligt offer för våld i hemmet möta till exempel förlöjligande från andra manliga medarbetare eller släktingar.
I en kultur där manlig machismo och maskulinitet värderas starkt, kan varje antydan om att en man är för svag för att avvärja en kvinnlig angripare visa sig vara för svår för ett offer att möta. En make eller flickvän kan vara känslomässigt eller psykiskt kränkande, men användningen av fysiskt våld och skrämsel under incidenter i hemmet ses nästan alltid som en mans valvapen. Kvinnor kan skada en man som ett resultat av att de vidtar försvarsåtgärder, men de ses sällan av brottsbekämpande tjänstemän som anstiftare eller angripare.
I många situationer med våld i hemmet är de svarande poliserna ofta skyldiga enligt lag att arrestera minst en av kombattanterna. Kriterierna för att avgöra vem som blir arresterad är ofta förekomsten av fysiska skador. I vissa fall som involverar våld i hemmet mot män kan den kvinnliga angriparen faktiskt ha fler fysiska skador än det manliga offret. Därför är det möjligt att ett visst antal män som gripits för våld i hemmet faktiskt kan ha blivit offer under själva misshandeln.
Ibland kommer officerarna att avgöra händelsen involverad ömsesidig strid, men mannen kommer fortfarande att tas bort från hemmet för att återställa ordningen i hemmet. Det är helt troligt att incidenter av våld i hemmet mot män kan vara högre än vad rå statistik antyder, men detta skulle fortfarande tyda på att bara 20 % eller så av alla våldshandlingar i hemmet har begåtts mot män.