Ett inhemskt partneravtal är i huvudsak ett kontrakt för att fastställa rättigheterna och skyldigheterna för varje person i förhållandet och utveckla ett juridiskt bindande sätt att dela kostnader, finansiella konton, inkomster eller annan personlig egendom. I en tid där mycket debatt har förts om rättigheterna för dem som söker ett samkönat äktenskap, har termen ”avtal om inhemska partner” ibland blivit exklusivt för samkönade par. Faktum är att ett samboavtal kan upprättas mellan två ogifta vuxna personer, oavsett om de är av samma eller motsatta kön. Om det skapas på ett effektivt sätt kan ett inhemskt partneravtal tillhandahålla alla fördelar med äktenskap, utom de som bara ges av en nationell regering, såsom skatteförmåner, pensioner och andra arvs- eller bouppteckningsfrågor.
Denna typ av avtal kan också ge en väg för rättigheter som vanligtvis är reserverade för gifta par, såsom levnadstestamenten eller önskan. Ett sådant avtal har samma juridiska vikt som ett hyresavtal. Överträdelser av ett inhemskt partneravtal kan ställas inför domstol som avtalsbrott. I USA togs frågan upp på internationell nivå 1976, när Kaliforniens högsta domstol behandlade fallet Marvin v. Marvin och slog fast att skriftliga och till och med talade kontrakt mellan ogifta partner är lika juridiskt giltiga som äktenskapskontrakt.
I sin mest grundläggande form kan ett inhemskt partneravtal tillhandahålla en rättsligt bindande ram för ogifta par eller till och med rumskamrater. Villkoren i ett sådant avtal skulle kunna inkludera procentandelen av hushållskostnaderna som betalas av varje partner, huruvida partnerna gemensamt skulle kunna inneha och därmed vara gemensamt ansvariga för finansiella konton, och på vilket sätt all egendom som vunnits under partnerskapet skulle delas vid dess upphörande. Inhemska partneravtal eftersträvas ofta av par som är engagerade i långvariga relationer, där lagar om skilsmässa inte skulle erbjuda skydd mot att en partner utnyttjar den andra ekonomiskt.
Inhemska partnerskapslagar har varierat från stat till stat i USA, och vanligtvis handlar det om sjukförsäkring och sjukhusbesök. Från och med 2011 erbjöd tio stater någon begränsad form av rättigheter enligt ett inhemskt partneravtal, medan ytterligare fem erbjöd samkönade äktenskap. Dessutom erbjöd ett antal länder nationellt erkända inhemska partnerskap. Precis som i USA varierar rättigheterna som beviljas av ett inhemskt partneravtal i omfattning från land till land. Att någon nationell regering inte erkänner inhemska partnerskap innebär dock inte automatiskt att ett inhemskt partneravtals rättsliga ställning blir ogiltig.