Formellt känt som Madrid-systemet för internationell registrering av varumärken, underlättar Madrid-systemet registreringen av varumärken i flera länder – benämnda jurisdiktioner inom immateriella rättigheter – genom att tillhandahålla en enda, universellt accepterad handling. Genom att tillåta varumärkessökande att registrera sig hos en central organisation i motsats till att registrera sig hos varje enskilt land, är Madridsystemet kostnadseffektivt och främjar globaliseringen. World Intellectual Property Organization (WIPO) övervakar Madridsystemet i enlighet med villkoren i två fördrag: Madridprotokollet och Madridavtalet. Alla länder i världen är inte skyldiga att följa Madrid-systemet och deltagande länder kan vara i enlighet med en eller båda av de reglerande immaterialrättsfördragen. De flesta av världens ledande ekonomier, inklusive Kina, USA, Storbritannien och Japan, är dock parter i ett eller båda av fördragen.
När varumärkesägare registrerar sig under Madrid-systemet begär WIPO en internationell registrering genom en grundläggande ansökan. Sedan, genom ett förfarande som kallas designering, kan varumärkesägaren registrera varumärket hos de deltagande länder som han eller hon väljer. Dessutom kan varumärket utvidgas till att täcka nya jurisdiktioners befintliga medlemsländer när som helst.
Två avtal bestämmer villkoren och omfattningen av Madridsystemet: Madridprotokollet och Madridavtalet. Madridprotokollet har fler medlemmar som accepterar att vara bundna av dess villkor än Madridavtalet. En av de främsta anledningarna till detta är att Madridprotokollet tillåter att pågående varumärken – varumärken som ännu inte erkänts i sitt ursprungsland – registreras hos WIPO samtidigt. Om det land där varumärket är under behandling accepterar varumärkesansökan, registreras varumärket automatiskt hos andra länder medan Madridavtalet endast tillåter internationell registrering av redan etablerade varumärken. Madridprotokollet ger också varje enskilt land rätt att avgöra om varumärkesinnehavarens begäran om skydd kommer att accepteras i det territoriet.
Madrid-systemet har dock några brister. Om problem relaterade till varumärkesintrång uppstår i ett visst deltagande land, kan varumärkesägaren behöva använda rättssystemet i det landet i stället för att lämna in ett klagomål via WIPO. Dessutom gäller villkoren i den grundläggande ansökan för alla länder och alla ändringar som görs i den grundläggande ansökan påverkar varumärkets status i varje jurisdiktion. Detta krav är något stelbent och förhindrar att varumärken skräddarsys för specifika länder.