Fastställandet av skadestånd varierar avsevärt från ett land till ett annat. I vissa länder, som många europeiska länder och Japan, beviljar en domstol vanligtvis inte denna typ av monetär ersättning till käranden. I USA reglerar olika delstatslagar tilldelningen av straffskadestånd, och vissa statliga lagar sätter gränser eller gränser för beloppet för denna typ av penningbelopp som är tillgänglig för en målsägande i ett civilrättsligt skadeståndsmål. Dessutom har USA:s högsta domstol begränsat överdrivet höga tilldelningar av straffskadestånd, och hävdar att de bryter mot rättegångsklausulen i den amerikanska konstitutionen. Det finns inget universellt tak för straffskadestånd i en given situation, och storleken på straffskadestånd är till stor del beroende av lagarna i jurisdiktionen samt fakta kring det skadeståndsgrundande beteende som gav upphov till kärandens skador.
Till skillnad från kompensationsskadestånd, där avsikten är att ersätta målsäganden för hans eller hennes förluster, utdömer domstolar straffskadestånd för att straffa gärningsmannen och straffa honom eller henne för beteendet i fråga. Ett annat syfte med dessa penningböter är att avskräcka gärningsmannen från att agera på ett sådant sätt i framtiden, samt att avskräcka allmänheten från sådant beteende. Som ett resultat, för att kvalificera sig för denna typ av penningbelopp, måste en skadeståndsskyldighet innebära en avsiktlig önskan att skada käranden, snarare än ren vårdslöshet, som skulle inträffa i samband med en olycka.
I vissa fall i USA är en jury ansvarig för att avgöra om dessa skadestånd ska beviljas en kärande, med hjälp av en ram som fastställs i lag eller rättspraxis. I andra fall måste en domare tillämpa relevant lag för att besluta om skadeståndets tillämplighet i ett visst mål. De som ansvarar för att fatta beslut om skadestånd kan variera beroende på jurisdiktion och på ramarna för en nations domstolssystem.
Många nationer och lokala jurisdiktioner sätter gränser för att bevilja skadestånd, såvida inte i fall av särskilt allvarliga skadeståndsfall. Skadestånd är vanligtvis inte tillgängligt i avtalsfall, förutom i utvalda fall där ett försäkringsbolag har brutit mot en kontakt i så upprörande ond tro att ett ekonomiskt skadestånd är lämpligt. Skadeståndsreformen i många regioner har också satt gränser för storleken på den penningbelopp som en målsägande kan återkräva under ett skadeståndsanspråk. Likaså har rättspraxis i vissa stater begränsat skadeståndsbeslut till skadeståndsärenden.