Vilka faktorer påverkar straffmätningen?

Brott är en kategori av allvarliga brott. Domar för dessa brott resulterar vanligtvis i att en viss tids fängelse döms ut. Längden på den fängslandet kan dock variera beroende på vilket brott som begås, var det begås och hur gammal brottslingen är.
En av de primära faktorerna som påverkar straffmätningen är vilken typ av brott som har begåtts. Även om flera brott kan betraktas som grova brott, kan vart och ett resultera i beslut om olika längder av fängelse eftersom alla brott inte behandlas lika. I de flesta jurisdiktioner är brott indelade i allvarlighetskategorier, som klass 1-brott eller klass A-brott. Brott i de grövre kategorierna leder i allmänhet till längre straff.

Den jurisdiktion under vilken ett brott prövas är en annan viktig faktor som påverkar straffmätningen för grovt brott. I allmänhet har stater befogenhet att skriva sina egna lagar och att föreskriva domar för handlingar som kränker dessa lagar. Eftersom lagar kan variera från en stat till en annan, kommer de straff som människor får för brott att variera beroende på var de befinner sig. Dessutom åtalas vissa brott i federala domstolar. Dessa domstolar har också möjlighet att föreskriva straff, som kan skilja sig från dem som utfärdas av statliga domstolar.

Antalet brott en person begår kan påverka hans brottsutmätning. Människor som har flera tidigare fällande domar får vanligtvis längre straff än förstagångsförbrytare. Kalifornien, till exempel, blev känd för sin ”tre strejker”-lag som krävde livstids fängelse för dem som dömts för ett tredje brott.

Samarbete påverkar straffmätningen för grovt brott. Även om praxisen är kontroversiell, får många människor reducerade straff för att ha arbetat som informatörer för brottsbekämpande tjänstemän eller för att ha vittnat mot personer som anses vara större brottslingar. Vissa hävdar att ett av de största problemen med detta arrangemang är att det uppmuntrar brottslingar att ljuga och att fortsätta ägna sig åt brott.

Ålder kan spela en roll vid brottsdom. Även om en vuxen och en minderårig kan begå samma brott, kommer den vuxne i många fall att få ett hårdare straff. 2010 beslutade USA:s högsta domstol att ge minderåriga ett livstidsstraff utan villkorlig frigivning bröt mot den del av konstitutionen som förbjuder grymma och ovanliga straff om dessa minderåriga inte har dömts för mord. Därför ska en serievåldtäktsman som är minderårig ges möjlighet till frigivning, medan en vuxen inte krävs att ha en sådan möjlighet.

Den skada och risken för skada en brottsling ålägger oskyldiga individer kan påverka straffmätningen för grovt brott. Om en person till exempel gör inbrott i en bostad medan den står tom kan han få ett lindrigare straff än om han begår samma brott medan familjen sover inne. Brott som begås i närheten av barn eller där barn är offer tenderar också att leda till hårdare straff.