Nationell behandling innebär att ge import från andra länder samma behandling som ens egna medborgares inhemska varor. Denna handelsprincip används av Världshandelsorganisationen (WTO) i alla sina medlemmars handelsavtal. Det tillämpas i olika handelsavtal på utländska och inhemska varor och tjänster, varumärken, patent och upphovsrätter.
Enligt det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) ska interna skatter och avgifter på importerade varor tillämpas på samma sätt som de tillämpas på inhemska varor. Lagar, förordningar och krav för försäljning och köp av inhemska varor kan inte vara mindre gynnsamma för importerade varor. Nationell behandling gäller först när en produkt har kommit in på det mottagande landets marknad. Uttag av tullavgifter på import anses således inte vara ogynnsam behandling även om inhemska produkter inte påförs en likvärdig lokal skatt.
Det allmänna avtalet om handel med tjänster (GATS) kräver att medlemsländerna behandlar utländska tjänster och tjänsteleverantörer på samma sätt som deras egna nationella leverantörer. Även att behandla alla andra medlemsländer identiskt med varandra men annorlunda än sina egna anses vara ofördelaktig behandling. TRIPS-avtalet (Trade Related Aspects of Intellectual Property) kräver nationell behandling av varumärken, patent och upphovsrätter. Immateriell egendom kan behandlas inte mindre gynnsamt än den som ägs av medborgare. Undantag ges för särskilda bestämmelser i tidigare internationella konventioner om immateriella rättigheter, såsom Pariskonventionen (1967) och Bernkonventionen (1971).
Status som mest gynnad nation liknar avsikten med nationell behandling. Även om termen ”mest gynnad nation” kan låta diskriminerande, är det inte det. Det innebär att behandla alla medlemsländer lika, och principerna för mest gynnad nation är införlivade i GATTS-, GATT- och TRIPS-avtalen. Enligt WTO-avtal kan ett medlemsland vanligtvis inte diskriminera mellan handelspartner. Om särskilda handelshänsyn tas till vissa medlemmar måste de tas till alla.
Det finns undantag från mest gynnad nationell behandling. Till exempel kan länder upprätta ett frihandelsavtal som endast gäller varor som handlas inom koncernen, vilket i praktiken diskriminerar varor utanför koncernen. Ett medlemsland kan också ge särskilt marknadstillträde till utvecklingsländer. Ett land som anser att specifika länder handlar orättvist med produkter kan skapa hinder för importen av dessa produkter.
Avsikten med mest gynnad nation och nationell behandling är att säkerställa lika villkor för global handel. WTO anser att deras regler främjar öppen, rättvis och icke snedvriden konkurrens. De tillåter också de mest utvecklade länderna att importera produkter från de minst utvecklade länderna. Mindre utvecklade länder har då möjlighet att göra intåg på den globala marknaden.