Termen medberoende beskriver en situation där en person bokstavligen blir känslomässigt beroende av en annan persons beroende. Vissa experter hänvisar till och med till medberoende som ett ”relationsberoende”, eftersom medberoende ofta bildar dysfunktionella, ensidiga relationer med självdestruktiva partners. Även om fenomenet medberoende har funnits i många år, uppstod en konstruktiv definition först med uppkomsten av 12-stegsprogram för återhämtning som Anonyma Alkoholister (AA), Anonyma Overeaters (OA) och Anonyma Narkomaner (NA).
Forskare som studerade missbrukets mekanismer upptäckte att vissa familjemedlemmar, romantiska partners eller nära vänner bildade ohälsosamma band med missbrukaren. Dessa människor verkade fast beslutna att rädda eller skydda missbrukaren, till och med till självuppoffring. Tillfrisknande missbrukare erkände detta beteende som ”möjliggörande”, tillhandahållande av beroendeframkallande substanser för att hindra en missbrukare från att bli helt frisk. Medberoende definieras ofta som en missanpassningsstörning, där den medberoende livnär sig på det känslomässiga behov som skapas av missbrukaren. Medberoende är vanligtvis en känslomässig självförsvarsmekanism som utlöses av barndomsupplevelser i ett dysfunktionellt hem som försämras av missbruk eller alltför restriktiva föräldrar.
Många människor antar att medberoende är ett strikt passivt tillstånd, där den medberoende endast uppträder som en tjänare till missbrukaren. I verkligheten är medberoende ett passivt-aggressivt tillstånd, där möjliggöraren kontrollerar missbrukaren genom känslomässig och fysisk manipulation. I en ohälsosam relation skapad av medberoende, behöver möjliggöraren att missbrukaren förblir ohälsosam och beroende. Medan många människor känner ett starkt behov av att hjälpa en älskad i en tid av personlig kris, ser ett antal medberoende sig själva som martyrer eller självuppoffrande hjältar. Att ta hand om en missbrukare hjälper till att definiera dem som människor värda respekt, som de tror att de inte skulle få under hälsosammare omständigheter.
Medberoende är ett inlärt beteende, där barn observerar effekterna av beroende på sina föräldrar. En person som upplevt en traumatisk barndom med sexuella eller fysiska övergrepp kommer ofta att söka upp en partner med missbruksproblem eller asocialt beteende. Tron som genereras av medberoende är att han eller hon på något sätt kommer att kunna ”fixa” denna persons många problem. I själva verket kraschar dessa medberoende relationer ofta och brinner, vilket lämnar den medberoende med ännu lägre självkänsla. Eftersom många medberoende undviker interaktion med friska, välanpassade människor, fortsätter medberoendecykeln vanligtvis med en serie skadliga relationer.
Medberoende kan behandlas genom psykoterapi och intervention, även om det kan vara mycket svårt att övertyga medberoende att söka hjälp. I deras sinnen utför medberoende bara en roll som andra borde spela i en missbrukares liv. Många tycker att deras avsikter är hedervärda, även om resultaten inte alltid är framgångsrika. Ironiskt nog kan medberoende utlösa beroendeframkallande beteende hos möjliggöraren, vilket skapar en ännu mer komplicerad relation med missbrukaren och andra.
Det finns självhjälpsprogram tillgängliga för att hantera samberoende, modellerade efter 12-stegsprogram för återhämtning av AA och NA. Anonyma möten för medberoende ger patienter en möjlighet att dela sina erfarenheter med andra som förstår tillståndet. Tillfrisknande missbrukare kan också känna igen tecken på medberoende hos en familjemedlem eller romantisk partner och vidta åtgärder för att hjälpa den personen att återta sitt oberoende.