Termen dysplasi hänvisar till alla typer av onormal fysisk utveckling. Det används oftast för att hänvisa till cellulära abnormiteter, som ofta är pre-cancerösa, men kan också användas för att beskriva en deformation av höftleden. Även om svår dysplasi kan indikera vilken typ av höggradig abnormitet som helst, används den ofta som en förkortning för svår cervikal dysplasi, som kan vara en föregångare till livmoderhalscancer. Även känt som carcinoma-in-situ, är detta ett tillstånd där huden på livmoderhalsen växer i en onormalt snabb takt.
Som ett resultat av denna onormala tillväxt finns det en ökad mängd omogna hudceller på ytan av huden eller livmoderhalsens slemhinna. Även om denna snabba tillväxt av celler sker på ytan av livmoderhalsen, är chansen att utvecklas till en invasiv cancer mycket stor. Detta innebär att tidig upptäckt och behandling är extremt viktig.
Svår dysplasi är en av tre olika typer av cervikal dysplasi som för närvarande identifieras i medicinska kretsar. Mild dysplasi, även känd som CIN 1, är ett tillstånd där det finns relativt få omogna hudceller, även om det är mer än normalt. Måttlig dysplasi, eller CIN 2, har en högre och mer utbredd mängd omogna celler. Den tredje kategorin dysplasi, eller CIN 3, är den allvarligaste kategorin, eftersom antalet omogna celler är extremt högt och orsakar en märkbar förändring i tjockleken på livmoderhalsens ytskikt.
Ett av tillstånden som kan utlösa svår dysplasi är känt som humant papillomvirus eller HPV. Detta virus kan infektera olika typer av epidermislager såväl som slemhinnorna i människokroppen. HPV kan bana väg för cancer i flera delar av kroppen, inklusive livmoderhalscancer.
Att upptäcka detta tillstånd innebär användning av ett cellprov. Prover som erhållits under utstrykningen kan analyseras för att bestämma förekomsten av dysplasin såväl som den aktuella statusen. Detta gör att läkaren kan vidta åtgärder innan det finns en chans för spridningen av omogna celler att börja penetrera ytan av livmoderhalsen och bana väg för utvecklingen av livmoderhalscancer.
I vissa fall kan det också finnas bevis för vad som kallas en höggradig skivepitelskada eller HGSIL. En lesion av denna typ identifieras också under loppet av ett cellprov och är en indikation på förekomsten av måttlig till svår dysplasi. Även om det inte är en indikator på att cancer redan är närvarande, indikerar dessa lesioner att tillstånden snabbt närmar sig den punkt där cancer kan utvecklas.
När HGSIL hittas, beställer läkare vanligtvis vad som kallas en kolposkopi. Denna procedur innebär att prover av vävnaden tas bort. I vissa fall avlägsnas den dysplastiska vävnaden helt. I båda scenarierna lämnas den borttagna vävnaden in för biopsi, vilket gör det möjligt att bekräfta om cancer bildas eller inte, och även att fastställa den aktuella statusen för själva dysplasin.
Ytterligare behandlingar för svår dysplasi kan innebära användning av kryoterapi, någon typ av kauterisering eller till och med laserkirurgi för att ta bort överflödiga hudceller. Läkare använder sällan någon av dessa behandlingar om honan för närvarande är gravid, men fruktar att de kan ha en negativ effekt på graviditeten. Istället övervakas tillståndet och avlägsnande av det överflödiga epidermala lagret på livmoderhalsen åstadkoms någon gång efter förlossningen.