Beck Hopelessness Scale (BHS) är ett frågeformulär där en patient svarar ”sant” eller ”falskt” på en serie av 20 påståenden som testar hans eller hennes känslor om framtiden. Syftet med att fylla i frågeformuläret är att fastställa sannolikheten för att en viss person kommer att försöka begå självmord. Sedan Beck Hopelessness Scale först testades och användes har den visat sig vara ett värdefullt verktyg med hög noggrannhet när man försöker fastställa en persons risk för självmord. Skalan är en härledning av Beck Depression Inventory, ett annat test som används för att bestämma nivån av depression en patient upplever.
Patienter som använder skalan svarar på en serie av 20 påståenden som är formulerade i första person. Patienten klassificerar varje påstående som sant eller falskt och bedömer sina egna känslor. I slutet summeras svaren på uttalandena enligt en nyckel för att hitta patientens rang på hopplöshetsskalan; ett högre antal indikerar en högre risk för självmord.
Skalan värderar patientens potential för självmord som ett av fyra möjliga resultat. En poäng på 3 eller lägre betyder att det finns en minimal risk för självmord. En poäng mellan 4 och 8 indikerar en mild risk. Poäng som sträcker sig från 9 till 14 indikerar en måttlig risk för självmord, medan poäng på 15 eller högre visar en allvarlig risk för självmord. Tillförlitligheten för Beck Hopelessness Scale är mycket hög och har visat sig vara en mycket bra riskbedömning.
Mer än hälften av bedömningspåståendena på Beck Hopelessness Scale var anpassade från påståenden som faktiskt gjordes av psykiatriska patienter som diagnostiserades vara i en deprimerad och hopplös sinnesstämning. De återstående frågorna på testet konstruerades som neutrala påståenden om hopplösa attityder om framtiden. Genom peer review granskades uttalandena noggrant och omformulerades för att vara så tydliga och neutrala som möjligt.
Beck Hopelessness Scale testades omfattande på grupper av patienter som var i högriskgrupper. Det testades också senare på grupper som var missbrukare, exklusive alkoholister. Frågeformuläret visade sig vara mycket exakt när det administrerades till högriskpatienter och droganvändare som var vuxna. Giltigheten av testet är okänd för barn och är något mindre exakt när det ges till patienter som inte tillhör en grupp som löper hög risk för självmord.