En sarkomtumör är en malign tillväxt som uppträder i bindväven, där läkare klassificerar sarkom som cancer på grund av deras malignitet. Sarkom kan utvecklas i muskler, ben, fett och brosk, och de metastaserar genom att bryta av och resa i blodet till nya delar av kroppen. Liksom andra maligna tumörer kan en sarkomtumör vara dödlig, och behandlingsresultatet för patienten förbättras avsevärt om tumören kan fångas upp så tidigt som möjligt.
Tumörer uppstår när ett problem uppstår under celldelning, vilket leder till att celler börjar replikera vilt, snarare än att bara replikera tillräckligt många celler för att ersätta döda och skadade celler. Vid sarkom börjar tumören vanligtvis i mesenkymala celler, stamceller som kan differentiera till ben, muskler, senor och annan bindväv. När tumören växer, producerar den en vävnadsklump som kan börja spridas till närliggande regioner, eller distribuera sig till andra delar av kroppen som diskuterats ovan.
När en läkare misstänker att en patient kan ha ett sarkom, begär han eller hon vanligtvis en biopsi, där ett prov av vävnaden tas för undersökning. Under undersökningen kommer en patolog att titta på provet i mikroskop för att lära sig mer om det. Han eller hon kan bekräfta att tillväxten är ett sarkom, snarare än en godartad tumör, och ytterligare information om nivån av malignitet kan också samlas in.
En del av identifieringen av sarkomtumören innebär en klassificering av vilken typ av bindväv den uppstått i. Ett osteosarkom är till exempel en tumör som startade i benet medan ett adenosarkom uppstår i körtelvävnaden. Vid ett sarkom som har spridit sig till andra delar av kroppen kan det vara viktigt att identifiera den vävnad där sarkomet ursprungligen uppträdde, så att maligniteten kan spåras och förhoppningsvis utrotas.
Behandling av en sarkomtumör inkluderar vanligtvis en excision av tumören och användning av läkemedel som är utformade för att hämma återfall av tumören. I de fall där tumören inte kan tas bort, kommer mediciner att användas i ett försök att stoppa tumören från att bli större, och läkemedel kan också kunna krympa tumören. Både sarkomet och behandlingen kan vara mycket smärtsamt för patienten, vilket kräver ett smärtbehandlingsprogram och en hel del kommunikation mellan patienten och primärvårdsgivaren för att säkerställa att patientens hälsa och komfort övervakas noggrant.