Dödshjälp kan brett definieras som slutet på en patients liv på hans eller hennes begäran eller av barmhärtighetskänslor. Typerna klassificeras efter två huvudsakliga överväganden: graden av samtycke från patientens sida och sättet på vilket ingreppet utförs. Dödshjälp kan vara frivillig, icke-frivillig eller ofrivillig, och det kan vara ett aktivt eller passivt ingrepp. Många rättssystem i världen behandlar alla former som kriminellt mord. Det finns dock några ställen där lagligheten beror på dess typ.
När dödshjälp sker på uttrycklig begäran av en patient, kallas det frivillig dödshjälp. Ett fåtal regeringar har gjort denna form laglig eller, om inte helt laglig, så har den avkriminaliserats. I vissa länder klassas frivillig dödshjälp som mord, men om en läkare kan uppfylla vissa lagkrav anses det inte vara brottsligt mord, och han eller hon kommer inte att åtalas. På andra ställen klassas inte läkarassisterat självmord som dödshjälp och läkare åtalas inte om ingreppet genomförs enligt föreskrifter.
Icke-frivillig dödshjälp är när en person inte kan ge sitt samtycke till ingreppet, till exempel när han eller hon är medvetslös, i koma eller är juridiskt inkompetent. Det kallas också för icke-frivilligt när en person tidigare har uttryckt sin önskan att dö under särskilda omständigheter men inte i det ögonblicket kan tala för sig själv. Barn uppfattas i allmänhet som juridiskt inkompetenta – till exempel kan barn inte skriva på juridiska kontrakt – och denna logik gäller även vid dödshjälp. Dödshjälp mot barn anses internationellt vara olagligt i nästan alla fall, även om vissa platser kan ange särskilda omständigheter under vilka det är tillåtet.
Icke-frivillig dödshjälp förväxlas ibland felaktigt med ofrivillig dödshjälp, som är distinkt. Begreppet icke-frivilligt innebär att handlingen utförs utan patientens samtycke, och ofrivilligt innebär att den görs mot patientens uttalade vilja. ”Slipery slope”-argument framförs ofta mot alla former under antagandet att legalisering av en form av det en dag kan leda till fall av ofrivillig dödshjälp.
När det gäller processuella distinktioner finns det två typer: aktiva och passiva. Aktiv dödshjälp innebär att åtgärder vidtas för att avsluta en annans liv, till exempel att ett dödligt ämne administreras. Passiv dödshjälp uppstår när livräddande åtgärder eller behandlingar villigt undanhålls. I många delar av USA och andra länder är det juridiskt acceptabelt för en läkare att gå med på en patients begäran att sluta använda livsuppehållande behandlingar.