Osteitis fibrosa är ett tillstånd som ses i fall av obehandlad hyperparatyreos. Idag identifieras de flesta patienter med överaktiva bisköldkörtlar långt innan komplikationer som osteitis fibrosa sätter in. I de fall där problemet tillåts fortskrida finns det ett antal behandlingsalternativ tillgängliga som kan användas för att hantera tillståndet och vända några av skadan.
Hos patienter med bisköldkörtlar som producerar för mycket bisköldkörtelhormon, utlöser hormonet överproduktion av osteoklaster, celler i benet som är utformade för att bryta ner ben. Detta resulterar i förlust av benstruktur, med mineraler från benet som kommer in i blodomloppet. Med tiden försvagas benen och deformeras och kluster av tumörer kan utvecklas på benen.
Vanligtvis är symtom som överdriven törst och urinering, trötthet, illamående, svaghet och kräkningar tidiga varningstecken som gör att en läkare kan identifiera hyperparatyreos. Blodprover kan användas för att kontrollera hormonnivåer i blodomloppet och när problemet är bekräftat kan behandling ges. Om tillståndet identifieras för sent eller om det inte hanteras väl kan patienten utveckla osteit fibrosa. Detta tillstånd kännetecknas av skelettsmärta, frekventa frakturer och bensvaghet.
När benen röntgas kommer mineralförlusten att vara tydligt synlig. Blodprover kan avslöja höga nivåer av bisköldkörtelhormon samt mineraler som kalcium som bör låsas in i benet och inte flyta fritt i blodet. Deformationer av benen såsom onormal krökning kan också vara synliga med medicinska bildundersökningar om patientens ben har fått mjukna under en längre tid.
D-vitamintillskott kan hjälpa patienter med osteitis fibrosa. Kirurgiska behandlingar kan användas för att ta bort tumörerna och åtgärda eventuella bendeformiteter som har utvecklats. Hanteringen av den överaktiva bisköldkörteln är också en viktig del av vården, för att förhindra ytterligare skador och åtgärda risken för komplikationer såsom njurskador.
Patienter kan förebygga osteitis fibrosa genom att regelbundet få medicinska undersökningar och screeningar för tillstånd som hyperparatyreos. Dessa screeningar kan identifiera hormonobalanser i sina tidiga skeden, innan de har tillåtits gå vidare till stadier som orsakar skador på kroppen. Att hantera kroniska tillstånd är också en viktig del för att undvika tillstånd som osteitis fibrosa, eftersom korrekt medicinsk vård kan minska risken för att sådana tillstånd utvecklas till en farlig nivå.