Rädslan för att vara ensam kan orsaka mindre obehag till svår ångest. I sina värsta former kallas det mono- eller autofobi, och anses vara ett ångestsyndrom i paritet med andra tillstånd som agorafobi. Definitionen av denna rädsla är något vagare eftersom det kan betyda rädsla för att vara ensam när som helst, även om folk är i nästa rum, eller oroar sig för att en person inte kommer att ha vänner eller kompisar. Att identifiera rädslans exakta natur är det första steget för att övervinna den. Sedan, om rädslan är djup, kan användning av terapeutiska verktyg som kognitiv beteendeterapi, exponeringsterapi eller hypnos hjälpa till att gradvis minska denna fobi.
Först och främst är det viktigt att påpeka att alla människor har åtminstone en mild oro över att vara ensamma ibland. Det är inte alltid nödvändigt att övervinna rädslan för att vara ensam som inte stör livet eller aktiviteterna. Om rädslan är överväldigande och leder till en känsla av att det är omöjligt att vara ensam när som helst, symtom som hjärtklappning, överdriven svettning, panikattacker och hyperventilering, eller hämning av dagliga aktiviteter, då är det klokt att övervinna denna rädsla.
Ett första steg är att avgöra vad rädsla för att vara ensam betyder för individen. Vissa människor kan inte vara ensamma i ett rum, hus eller byggnad, och andra är mer rädda för att de aldrig kommer att ha betydelsefulla andra i sitt liv. En kombination av de två kan vara närvarande, och det är inte alltid möjligt att fastställa alla faktorer som skapar rädslan utan hjälp. Det som kan noteras är när rädslan är som mest aktiv och vilka situationer som verkar orsaka paniksymptom. Denna information är användbar att ge till terapeuter som kan hjälpa till att övervinna rädslan.
Det finns olika sätt att behandla fobier. De flesta arbetar med en terapeut som är skicklig på beteendeterapier eller hypnos. Två olika typer av beteendeterapi är vanligast. Dessa är kognitiv beteendeterapi (KBT) och exponeringsterapi.
I KBT lär sig en person att identifiera heta tankar och grundläggande övertygelser som förstärker rädslan för att vara ensam. Med tiden leder sådan identifiering till utveckling av nya kärntrosor som är mer exakta. Exponeringsterapi tillåter människor att uppleva det de fruktar i olika former under mycket korta tidsperioder, vilket gradvis förlänger exponeringstiden eftersom personen kan tolerera mer.
Ett alternativ till beteendeterapi är hypnos, som kan arbeta på roten till fobin och använda hypnotiska förslag för att övervinna rädslan. Kommunikation mellan terapeut/klient och vissa former av samtalsterapi kan vara en del av någon av dessa behandlingar. Det hjälper till att styra och individualisera vården.
Det finns andra metoder som förespråkas för att övervinna rädslan för att vara ensam, inklusive en mängd olika självhjälpsmetoder. De flesta av dessa har inte visat sig vara lika effektiva som terapeutiskt stöd. De arbetar i motsats till denna specifika rädsla eftersom personen sannolikt känner sig ensam när han söker självhjälp, vilket kan förvärra fobin. Att ha en stödjande terapeut istället är förmodligen ett bättre val.