En silvermås (Chroicocephalus novaehollandiae), även känd som en rödnäbb, finns vanligen i kustområdena i Australien. Den medelstora vita fågeln är 45 till 55 tum (cirka 114 till 140 centimeter) lång som vuxen med ett vingspann på 37 tum (cirka 94 centimeter). Silvermåsen är känd för sitt höga, raspiga rop och för sin asätareliknande förmåga.
Huvudet, halsen och kroppen på en vuxen silvermås är vita, näbben och benen är röda och dess vingar är silver med svarta markeringar. Färgen på näbben hjälper till att indikera fågelns ålder; ju ljusare näbb, desto äldre fågel. Unga måsar har bruna markeringar på vingarna och en mörkfärgad näbb.
Medan silvermåsen är vanligt förekommande längs kusten, särskilt på öarna i Port Phillip Bay, finns fåglarna också i stadsområden. Måsar finns ofta längs stränder, nära köpcentra, soptippar och till och med flygplatser. Flockar av måsar kan utgöra fara för australiensiska flygplan, eftersom fåglarna flyger oförutsägbart. Om ett flygplan träffar en mås finns det en chans att fågeln kan fastna i motorn, vilket resulterar i mekaniskt fel.
Opportunistiska i sina matvanor har måsar varit kända för att få en del av sin föda på soptippar och avfallskärl. Silvermåsens naturliga kost består av fisk, maskar, plankton och insekter. Ibland livnär sig måsar på ungar från andra fåglar – även av andra måsar. Måsens rovdjur inkluderar vesslor och stora däggdjur. Måsarna kan ofta avvärja rovdjur med sina höga skrik eller genom att dykbomba sina naturliga fiender.
Vid två eller tre års ålder kan måsarna fortplanta sig. Häckning sker vanligtvis i juli eller augusti i stora kolonier, och fåglarna gör sina tefatformade bon av tång, rötter och växtstammar. Bo finns ofta på holmar, klippor och gamla båtar och i buskar.
En hona lägger allt från ett till fyra ägg per säsong. Hennes ägg är ljusbruna, blå eller gröna till färgen, med fläckar eller ränder. Både hanen och honan delar på matningsuppgifterna. Unga måsvilja stannar i sin nästa i ungefär sex veckor innan de vandrar iväg på egen hand. Om fåglarna lämnar boet för tidigt riskerar de att bli attackerade eller uppätna av rovdjur.