En Gleason-poäng är ett nummer som tilldelas en prostatacancer efter att den har utvärderats av en patolog under ett mikroskop i labbet. Gleason-poängen används för att beräkna grundläggande information om cancern i syfte att avgöra hur allvarlig den är och utveckla en behandlingsplan. En rad andra detaljer om cancern finns med i patologirapporten så att läkarteamet har en helhetsbild av situationen.
För att bestämma Gleason-poängen undersöks ett vävnadsprov från prostatan mikroskopiskt av en patolog. Patologen identifierar områden med onormal celltillväxt och hittar de primära och sekundära områdena av cancern. Först inspekteras det primära området och dess utseende jämförs med Gleason-skalsystemet för att avgöra var det faller på en skala från ett till fem. Sedan undersöks sekundärområdet och iscensätts från ett till fem också. Gleason-poängen beräknas genom att lägga till de två siffrorna, och kommer att variera från två till 10.
Gleason-skalan, uppkallad efter doktor Donald Gleason, utvecklades på 1960-talet och den använder enbart cellutseende för att gradera cancern. Skalan går från en, väl differentierade celler som tyder på en långsamt växande cancer eller till och med en normal prostata, till fem, dåligt differentierade celler som indikerar att cancern är aggressiv. Steg ett och två på skalan är sällsynta, eftersom prostatacancer vanligtvis inte identifieras förrän åtminstone en del har utvecklats till en skala på tre eller fyra.
Ju lägre Gleason-poäng desto bättre prognos. I vissa fall kan en läkare fastställa att cancern växer så långsamt att behandling kanske inte är omedelbart nödvändig, med fokus på att övervaka patienten för tecken på förändringar. En hög Gleason-poäng som nio indikerar att cancern är aggressiv och växer snabbt, och att behandlingen måste vara beslutsam och lika aggressiv.
Gleason-poängen ensam kan inte användas för att utveckla en behandlingsplan eller för att fatta beslut om hur cancern ska behandlas. Det finns ett antal faktorer för det medicinska teamet och patienten att överväga när man diskuterar behandlingsalternativ. Någon med en hög Gleason-poäng som redan dör av ett annat tillstånd, till exempel, kan välja att avböja behandling, förutsatt att det inte skulle tillföra mycket extra livskvalitet och att behandlingens påfrestningar kan vara mycket obehagliga.