Träningsurtikaria, även känd som träningsallergi, är ett tillstånd där patienter utvecklar nässelutslag, eller nässelutslag, som svar på fysisk aktivitet. Detta symptom är förknippat med två olika sjukdomar, kolinerg urtikaria och ansträngningsutlöst anafylaxi. Patienter med kolinerg urtikaria bryter sig in i nässelfeber när deras kroppstemperatur stiger. Detta är vanligtvis ett mildt tillstånd som går över av sig själv. Däremot kan träningsinducerad anafylaxi vara livshotande och utlöses inte av förändringar i kroppstemperaturen.
Oftast är träningsurtikaria förknippad med en sjukdom som kallas kolinerg urtikaria. Patienter med detta tillstånd utvecklar en reaktion när deras kroppstemperatur stiger över det normala, vilket kan uppstå på grund av träning, förhöjda yttre miljötemperaturer eller feber. Sjukdomen är vanligast hos personer i 20- eller 30-årsåldern.
Det huvudsakliga symtomet på kolinerg urtikaria är ett hudutslag som kallas urtikaria, ett tillstånd som vanligtvis kallas nässelfeber. Med detta utslag uppstår många små hudskador, som är sammansatta av upphöjda hudområden omgivna av rodnad. Ofta kommer utslagen plötsligt och är förknippade med klåda, stickningar och smärta. Ibland kan patienter uppleva andra symtom som yrsel, andnöd, illamående och kräkningar.
Typiskt ställs diagnosen träningsurtikaria i samband med kolinerg urtikaria på basis av klinisk historia. Även om vissa tester är tillgängliga för att ställa diagnosen, förlitar sig vanligtvis läkare på patientens redogörelse för symtom och uppviglande händelser. Grundpelaren i behandlingen för detta tillstånd är att ta mediciner i antihistaminklassen. Patienter bör också undvika bestående tillstånd som är kända för att framkalla urtikaria, såsom ansträngande träning. I de flesta fall försvinner detta tillstånd inom tio år efter diagnos, och patienterna behöver inte längre ta mediciner eller undvika vissa situationer.
I sällsynta fall kan träningsurtikaria signalera att ett allvarligare tillstånd som kallas träningsanafylaxi kommer att utvecklas. Patienter med träningsanafylaxi har mycket svårare symtom än patienter med kolinerg urtikaria. Båda tillstånden orsakar hudutslag med tillhörande klåda. Träningsanafylaxi orsakar dock ytterligare symtom inklusive rodnad, svullnad i ansiktet, yrsel och trötthet. Avancerade fall kan orsaka ett kraftigt plötsligt blodtrycksfall som kan leda till svimning och kollaps.
Behandling av ansträngningsurtikaria i samband med anafylaxi är huvudsakligen stödjande. Patienter kan ges en injektion med adrenalin som en omedelbar lindrande verkan. De kan förses med intravenösa vätskor. Dessutom, om svullnaden i nackregionen tillräckligt har begränsat patientens förmåga att andas, kan andningsstöd med extra syrgas eller mekanisk ventilation behövas tills patienten återhämtar sig.
Det kan vara svårt att skilja mellan träningsurtikaria i samband med kolinerg urtikaria jämfört med träningsanafylaxi. Ofta är skillnaden uppenbar i efterhand, särskilt om patienten utvecklar en livshotande anafylaktisk episod. Ett sätt att särskilja dem ligger i att förstå de utlösare som orsakar urtikaria. Kolinerg urtikaria stimuleras av varje höjning av kroppstemperaturen, medan träningsanafylaxi endast uppstår som ett resultat av träning och inte är relaterat till kroppstemperaturen.