Trendelenburg-testet kan faktiskt hänvisa till två olika medicinska undersökningar: en ges för att fastställa eventuell inkompetens hos klaffar i åderbråck, medan den andra ges till patienter för att utvärdera höftledernas prestanda. På så sätt har testet olika syften för rörelseapparaten och cirkulationssystemet. I båda fallen kan Trendelenburg-testet göras oberoende eller tillsammans med andra medicinska tester för att bedöma en patients välbefinnande eller utvecklingen av en nuvarande sjukdom. Namnet på testet var för att hedra Friedrick Trendelenburg, en skicklig tysk kirurg på 19-talet som introducerade många kirurgiska tekniker och mentorade flera kirurger också.
För åderbråck innebär det första steget i Trendelenburg-testet att patienten lägger sig på rygg och instruerar honom att lyfta upp benet där åderbråcken sitter. Detta för att tömma venerna från blodet som rinner in i den. Läkaren eller undersökaren kommer sedan att sätta en turniquet, ett verktyg som hjälper till att stoppa blodflödet, runt det övre låret. När bandet är på plats, uppmanas patienten att stå upp och läkaren kommer sedan att observera påfyllningen av blod i venerna.
Under normala förhållanden kommer de tömda venerna att fyllas med blod från botten och upp på cirka 30 sekunder, eftersom tourniqueten bara saktar ner fyllningen och inte blockerar den. Om venerna inte har fyllts före eller efter 30 sekunder, eller om venerna fylls uppifrån, kan vissa venöppningar eller klaffar vara inkompetenta. Ett snabbt och plötsligt blodflöde in i venerna efter att tourniqueten har tagits bort kan också diagnostiseras som klaffinkompetens. Trendelenburg-testet kan upprepas i olika områden tills den blockerade eller vridna venen har fastställts.
Om Trendelenburg-testet är tänkt att undersöka höfterna, är det första steget för patienten att stå eller balansera sig på ett ben utan någon hjälp, medan undersökaren placerar sina fingrar på den främre övre höftbensryggraden som ligger strax ovanför skinkorna. I vissa fall observerar undersökaren endast bakifrån och rör inte patienten. För att lyfta ett ben ska patienten böja sitt knä, så att vikten stöds helt av höfterna och inte av det övre låret. Patienten kan uppmanas att hålla positionen i 30 sekunder, eller lyfta ett ben i olika vinklar.
En patient kan ha vissa höftproblem om han lutar sig för mycket mot benet han står på, eller om höften som det lyfta benet är kopplat till faller lägre än den andra sidan. Liknande diagnos kan också fastställas om patienten inte kan hålla positionen i 30 sekunder. Diagnos kan variera från skelettfelställning, muskelsvaghet på höftområdet eller till och med en typ av neurologisk störning som förbjuder en person att balansera sig själv.