Även känd som oftalmoskopi eller funduskopi, är fundoskopi en procedur där den bakre delen av ögat undersöks. Denna del av ögat, känd som fundus, inkluderar blodkärlen som matar ögat, näthinnan, den optiska disken och åderhinnan. Det finns faktiskt tre olika former av denna typ av procedur, alla utförda med ett instrument som kallas ett oftalmoskop eller ett fundoskop.
Den första versionen av proceduren är känd som direkt fundoskopi. I denna process placeras patienten i ett mörkt rum, vanligtvis i sittande läge. En liten ljusstråle riktas mot ögats pupill med hjälp av oftalmoskopet. Ljuset är tillräckligt för att ögonläkaren ska kunna undersöka den bakre delen av ögat eftersom patienten uppmanas att titta i olika riktningar.
Indirekt fundoskopi innebär att patienten placeras i ett halvt lutande läge och att droppar appliceras som hjälper ögat att vidgas. Ögonlocken hålls öppna medan ett starkt ljus riktas mot ögat. Med denna procedur bär ögonläkaren ett ljus på hans eller hennes huvud, ofta med hjälp av en enhet som liknar en gruvarbetares hatt. Detta lämnar vårdpersonalens händer fria att använda ett litet verktyg för att trycka lätt mot ögat under undersökningen då patienten uppmanas att titta åt olika håll.
Fundoskopi med spaltlampor innebär också att patienten placeras i sittande läge och att droppar ges i ögonen. Slitslampan har ett hakstöd som gör det lättare för patienten att hålla sig stilla under undersökningens gång. Med detta tillvägagångssätt riktas ett smalt band av ljus in i ögongloben, vilket gör det möjligt för ögonläkaren att tydligt identifiera alla tillstånd som indikerar närvaron av någon typ av sjukdom eller nedbrytning av ögat. Intensiteten av ljuset som används med denna procedur gör ibland att patienter är ljuskänsliga i flera timmar, vilket kräver att patienter använder solglasögon eller andra former av glasögon för att skydda ögonen tills känsligheten bleknar.
Personer med diabetes gör ofta en fundoskopi av någon typ minst en gång om året. Beroende på svårighetsgraden av deras tillstånd bör denna typ av undersökning utföras var sjätte månad. Detta gör det möjligt att upptäcka eventuella synförändringar som kan uppstå på grund av sjukdomens utveckling, vilket gör det möjligt för läkare att utforska alternativ för att minimera skadorna på ögonen.