Rotatorcuff-skador är skador på de fyra musklerna som tillsammans bildar rotatorcuffen: teres minor-, supraspinatus-, infraspinatus- och subscapularis-musklerna. Dessa muskler och deras fästa senor är ansvariga för att stödja och stabilisera glenohumeral- eller axelleden. Specifikt hjälper de till att hålla det bollformade huvudet av humerusbenet i överarmen i håligheten i skulderbladet som kallas glenoid fossa. Som sådan kommer rotatorcuffskador att påverka funktionen i axelleden och därför allvarligt begränsa armens rörelse.
Den supraspinatus är den översta av de fyra, som löper horisontellt från toppen av skulderbladet till toppen av överarmsbenet, med infraspinatusen som finns parallellt med och precis under supraspinatus. Belägen under denna finns teres minor, som har sitt ursprung lägre på skulderbladet och löper något diagonalt för att fästa överst på överarmsbenet under de andra två musklerna. Subscapularis är den enda av de fyra som finns på den ventrala eller främre sidan av skulderbladet, och den är triangulär till formen, och dess smalaste punkt förs in under de andra musklerna på toppen av humerus.
Rotatorcuffskador drabbar oftast de senor som förbinder dessa muskler med axelleden. En sådan skada är tendinit, som orsakas av överanvändning av rotatormusklerna genom upprepad påfrestning på axelleden och är vanlig hos idrottare som utför repetitiva kaströrelser, såsom baseballpitchers. Tendinit är en inflammation i de fästande senor som kan bli mycket smärtsam och svår att eliminera utan tillräcklig vila i axelleden och undvikande av de rörelsemönster som fick den att utvecklas. Förutom vila innefattar behandlingen i allmänhet isbildning i leden och intag av receptfria antiinflammatoriska läkemedel som ibuprofen.
Revor är en annan vanlig typ av rotatorcuffskada. De orsakas antingen av repetitiva rörelser som bryter ner senan så att den går sönder, eller genom ett specifikt trauma mot axeln. Revor av rotatorkuffen kan vara mycket mer försvagande än tendinit, vilket kräver immobilisering av armen tills skadan läker. Kompression, eller omlindning, av leden kan också rekommenderas för att minska både rörelser och svullnad, liksom vanlig isbildning.
En sista kategori av rotatorcuffskada är impingement, som uppstår när en eller flera muskler kläms mot skulderbladet, vanligtvis som ett resultat av långvarig muskelobalans som leder till posturala defekter. Som med alla rotatorcuff-skador kan impingement behandlas och förebyggas med regelbundna stärkande övningar för att återställa överkroppens normala inriktning och uppnå optimal funktion. Dessa övningar kan inkludera att hålla i en lätt hantel eller remskiva och externt rotera axelleden, eftersom intern rotation är den vanligaste obalansen. En starkt rekommenderad version av denna övning kräver att man ligger på sidan med en hantel och, med armbågen hållen hårt åt sidan och böjd 90 grader, roterar axeln inåt och utåt för att lyfta och sänka hanteln. Denna rörelse riktar sig till alla fyra musklerna i rotatorkuffen.