Body-mind centering® är en somatisk terapeutisk metod för kroppsarbete fokuserad på att skapa medvetenhet och integration mellan beröring, rörelse, andning, röst och tanke. Utvecklad av Bonnie Bainbridge Cohen, en dansare, arbets- och neuroutvecklingsterapeut, body-mind centering® kulminerade från år av studier av yoga, Laban Movement Analysis och den japanska metoden för katsugen undo. Ms. Cohen har också arbetat mycket med barn som har drabbats av hjärntrauma för att underlätta omskolning av rörelser. I början av 1970-talet öppnade hon The School for Body-Mind Centering® i Amherst, Massachusetts för att träna andra i sina tekniker. Idag används denna modalitet inom fysioterapi och arbetsterapi, psykoterapi, friidrott och har många andra tillämpningar.
Body-mind centering® är baserad på två primära principer som omfattar teorin om kropp-sinne-kopplingen. För det första gäller det att sinnet är centralt för kroppens funktion i motsats till att vara isolerad från den. För det andra kan sinnet utforskas och kommuniceras med genom kroppen. Dessutom involverar body-mind centering® fyra koncentrationsområden: kroppssystemen, utvecklingsrörelse, rörelseombildning (eller ommönster) och uttryck genom rörelse.
Det första steget för att utöva body-mind centering® är att studera kroppens system, inklusive hud, skelett, nerv, muskler och endokrina system. Vävnaden och cellerna som utgör varje kroppssystem utforskas genom en process som kallas förkroppsligande. Först studeras vävnad genom föreläsning och text och återkallas sedan genom bildspråk. Nästa steg är somatisering, som involverar medveten rörelse för att avslöja vävnadens ”sinnetillstånd”.
Den terapeutiska aspekten av body-mind centering® spelar in när koncentrationen är centrerad på vävnaderna och cellerna i ett specifikt kroppssystem för att åstadkomma rörelse inom det systemet. Detta uppnås genom att uppmärksamma förekommande tankar och benägenhet till rörelse medan koncentrationen till området appliceras. Utövaren underlättar denna process genom att guida ämnet individuellt eller i grupp.
Studiet av utvecklingsrörelse involverar erkännande av inlärda rörelsemönster och utveckling av efterföljande mönster. Detta bildar rörelsens tre ”R”: reflexer, rätande reaktioner och jämviktsreaktioner. Tillsammans bidrar dessa mönster till de grundläggande neurologiska mönstren, från vilka kognitiva tänkande och fysisk och emotionell balans härrör. Man tror att ett felaktigt mönster eller partiell utveckling av något av de grundläggande neurologiska mönstren kan resultera i försämring av tankeuppfattning eller rörelse.
Rörelseombildning, eller beröring och ommönster, syftar till att identifiera och höja vibrationsfrekvensen och resonansen i vävnad genom att rikta fokus mot det specifika området. Utgångspunkten är att stimulera vävnaden genom vibrationsindragning, ungefär på samma sätt som en orkester stämmer upp vibrationen från en stämgaffel. Genom att använda denna princip om entrainment, blir rörelsen och sinneskopplingen i vävnader och celler mindre stressade och tillgängliga för rekonditering.