En klass II malocklusion är ett tillstånd där de övre tänderna sticker ut förbi de nedre tänderna. Detta kallas vanligtvis för överbett. Orsakerna är olika, så behandlingen kommer att bero på orsaken såväl som svårighetsgraden av malocklusionen. Tandläkare föredrar vanligtvis att påbörja behandlingen i så tidig ålder som möjligt.
Tidig tumsugning anses av många tandläkare vara en anledning till att en person riskerar att utveckla en klass II malocklusion. Av denna anledning har många vårdgivare börjat avråda från att använda barn. Detsamma gäller för användning av napp, och de flesta läkare och tandläkare föredrar att barn inte använder napp senare än 3 år.
Ibland kan tänderna själva vara orsaken till malocklusionen. Onormalt formade tänder, extra tänder, skadade tänder eller till och med saknade tänder kan leda till problemet.
En klass II malocklusion kan vara ett problem för vissa människor på grund av tandvård. Om till exempel kronor eller hängslen inte passar ordentligt kan de trycka tänderna ur linje. Detta gör regelbundna tandläkarbesök extremt viktiga.
En vanlig orsak är en snedställning av käken, som kan orsakas av genetiska eller ärftliga faktorer. Det kan också uppstå som ett resultat av felaktig läkning efter en fraktur. Sällan beror felställningen på utvecklingen av en tumör i munnen eller käken.
En klass II malocklusion kan uppträda på flera sätt. Bortsett från en onormal tandinriktning, kommer ibland själva ansiktet att ha ett något förvrängt utseende. Att äta kan ibland vara svårt eller till och med smärtsamt på grund av tuggnings- eller bitproblem. Tal och andning kan också påverkas i sällsynta fall.
En rutinresa till tandläkaren är allt som krävs för att få en diagnos. I de flesta fall kommer tandläkaren att kunna behandla tillståndet på hans eller hennes kontor. I svårare fall kan en remiss till en ortodontist föreslås.
Behandlingen är extremt individuell. För vissa kommer att ta bort en eller flera tänder att lösa problemet, medan andra kommer att dra nytta av att använda en hållare för att korrigera bettet. Hängslen används ofta för en mer signifikant malocklusion. I de allvarligaste fallen kan operation behöva utföras.