The Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, femte upplagan, även känd som DSM-V, DSM V eller DSM-5, är en detaljerad lista över klassificeringar av psykiska störningar som planeras att publiceras 2013. I USA, DSM allmänt anses vara psykiatrins bibel, som ger en komplett lista över alla psykiska störningar som erkänns i USA. Utanför USA förlitar sig läkare över hela världen på DSM vid utvärdering och diagnos av patienter.
Den första upplagan av DSM publicerades 1952. Den har gått igenom ett antal revideringar sedan denna tid för att återspegla en mängd olika förändringar. Tillstånd som homosexualitet, till exempel, var en gång listade i DSM och nu är det inte för att de inte längre erkänns som psykiska patologier. Nyare utgåvor har introducerat nya begrepp inom psykiatrin, effektiviserat den diagnostiska processen och gett mer detaljerad information om psykiska störningar.
Revisioner av DSM V började 1999. American Psychiatric Association (APA) arbetade med National Institutes of Mental Health (NIHM), World Health Organization (WHO) och World Psychiatric Association (WPA) för att utveckla en serie kommittéer som skulle arbete med föreslagna tillägg och ändringar för den femte upplagan av DSM. I början av 2010 släpptes ett antal utkast från DSM V till allmänheten för kommentarer, vilket väckte en hel del diskussion och debatt.
Inom DSM V, liksom i andra utgåvor av denna berömda manual, är mentala tillstånd uppdelade i fem ”axlar” som är breda kategorier. Axel III täcker till exempel ”akuta medicinska tillstånd och fysiska störningar” som huvudtrauma. Inom varje axel finns en detaljerad uppdelning. För diagnos måste patienter uppvisa symtom som kan lokaliseras inom en specifik delmängd av en axel.
Målet med DSM V är att hjälpa mentalvårdspersonal med klassificeringen av tillstånd som deras patienter kan ha. Den här utgåvan erkänner att ibland kan patienter uppleva överlappande symtom som tidigare gjorde vissa diagnoser svåra. Med en diagnos i handen kan en läkare börja utforska behandlingsalternativ med patienten. Dessutom kan det vara viktigt att ha en diagnos för att få förmåner som handikappförmåner eller sjukförsäkring, med många myndigheter och företag som nekar förmåner om inte en patient har en diagnos med en accepterad DSM-kod.
Patienter bör notera att även om det är möjligt att se på DSM som en lekman, kräver utvärdering av patienter erfarenhet inom området psykisk hälsa. Patienter kan träffa en psykolog eller psykiater vid ett flertal tillfällen innan en lämplig diagnos kan fastställas och att helt enkelt tyckas ha symtom som matchar dem i DSM behöver inte nödvändigtvis betyda att någon har ett visst psykiskt tillstånd.