Verbal dyspraxi påverkar talet negativt, och det karakteriseras som en motorisk och neurologisk störning där överföringen av vissa meddelanden mellan hjärnan och musklerna i ansiktet störs. Svårigheter att korrekt röra tungan, läpparna eller käken förvärrar tillståndet. Ljud- och stavelseproduktion försvåras därför.
Verbal dyspraxi – även känd som apraxi av tal eller artikulatorisk dyspraxi – utvecklas på grund av ett neurologiskt problem. Avbrott i överförda meddelanden mellan hjärnan och vissa muskler utgör grunden för dyspraxi. Vid verbal dyspraxi dämpas många muskler runt munnen och käken som tillsammans koordinerar talet. Individer kan födas med hjärnförändringen, vilket är anledningen till att vissa kallar det utvecklingsmässig verbal dyspraxi. Traumatisk hjärnskada som uppstår i alla åldrar kan också underlätta tillståndet.
Talavvikelser utgör de flesta symtom på utvecklingsdyspraxi. Individen kan kämpa för att säga ett ord korrekt eller att ordna meningar i rätt ordning. En stor del av försöken med verbal kommunikation kanske inte är förståelig. Detta är en form av idénationell och ideomotorisk dyspraxi, eftersom talmusklerna i sig inte är försämrade, men förmågan att planera och utföra sina rörelser hindras. Andningssvårigheter eller matningssvårigheter kan visa sig i vissa fall av dyspraxi.
Försenat uppnående av gemensamma milstolpar i utvecklingskommunikation kan signalera verbal dyspraxi hos barn. Talförmågan kan vara helt obefintlig, särskilt om tillståndet utvecklas innan tal kan påbörjas. Om tal är närvarande kan svårigheter att uttala vokalljud korrekt vara ett särskilt utbrett tecken på barndomsdyspraxi. Barn kan också säga ett ord eller ett ljud upprepade gånger medan de försöker kommunicera något annat, vilket är ett symptom som kallas uthållighet. Långsamt, begränsat ordförråd och famlande efter ord är också vanliga indikatorer på verbal dyspraxi hos både barn och vuxna.
Verbal dyspraxi kan vara symptomatisk för en större grad av utvecklingsdyspraxi där rörelse och koordination av olika kroppsdelar lider. Inlärnings- eller minnesstörningar kan samexistera med tillståndet, även om dyspraxi kan vara närvarande i frånvaro av andra tillstånd. Studier visar också att män kan vara mer mottagliga för dyspraxi än kvinnor. Trots kön är dyspraxi ofta ett livslångt tillstånd.
Ironiskt nog, när en verbal dyspraxis individ blir frustrerad, kan tal förbättras. När man inte tänker på ord blir framställningen av dem ett mer automatiskt svar. Dyspraxi kanske inte så lätt tillfogar sådant naturaliserat tal, eftersom handlingen är mindre beroende av komplexa hjärnkommandon.
Verbal dyspraxibehandling kan kräva år av engagemang. Behandlingarna är intensiva och en specialist kan prova många alternativ innan han hittar ett protokoll som fungerar för en specifik individ. I vissa fall kan datorprogram, teckenspråk eller bildorienterad kommunikation hjälpa patienter. Logopeder, arbetsterapeuter och sjukgymnaster kan tillgodose varje patients unika behov.