Närsynthet, eller närsynthet, är ett vanligt syntillstånd där en person kan se nära föremål tydligt, men föremål på avstånd verkar suddiga. Tekniskt känd som närsynthet, orsakas närsynthet vanligtvis av en ovanligt lång ögonglob, vilket gör att ljusstrålar fokuserar för långt framför näthinnan, eller baksidan av ögat, istället för direkt på näthinnan. Eftersom ljuset fokuseras för tidigt lämnas en suddig bild kvar på näthinnan.
Kortsynthet utvecklas ofta hos snabbt växande barn i skolåldern och blir värre under tonåren, vilket kräver frekventa byten av glasögon eller kontaktlinser för att upprätthålla klar syn. Närsynthet stabiliseras vanligtvis när kroppen slutar växa i början av tjugotalet. En person som har utvecklat närsynthet kan uppleva dimsyn, huvudvärk, ansträngda ögon eller frekvent kisning. Okorrigerad närsynthet kan göra att en person känner sig trött efter att ha kört bil, tittat på tv eller idrottat.
En optiker eller ögonläkare kan bekräfta diagnosen närsynthet under en omfattande ögonundersökning. Behandlingen för detta ögontillstånd beror på flera faktorer, inklusive patientens ålder, yrke och aktiviteter. Ögonläkare korrigerar oftast närsynthet med korrigerande linser, såsom glasögon eller kontaktlinser, som kompenserar för ögats långsträckta form och låter ljuset fokusera ordentligt på näthinnan. Beroende på graden av närsynthet kan korrigerande linser behöva bäras hela tiden för tydlig syn. Om graden av funktionsnedsättning är liten kan dock glasögon eller kontakter endast vara nödvändiga för aktiviteter som kräver seende på avstånd, som att köra bil, titta på TV eller läsa en svart tavla.
På senare tid har refraktiv kirurgi blivit ett populärt alternativ för att minska eller eliminera behovet av korrigerande linser. Den vanligaste typen av brytningskirurgi är laserassisterad in situ keratomileusis (LASIK), där kirurgen skär en liten flik i toppen av hornhinnan, en excimerlaser tar bort en del av hornhinnans vävnad och fliken sätts sedan tillbaka. . En annan form av brytningskirurgi är fotorefraktiv keratektomi (PKR), där en excimerlaser tar bort ett lager av hornhinnevävnad för att platta till hornhinnan. Båda procedurerna tillåter ljusstrålar att fokusera korrekt på näthinnan.
Ögonläkare kan också behandla kortsynthet med ortokeratologi, en icke-invasiv procedur som innebär att man bär speciellt utformade stela eller semiflexibla gaspermeabla kontaktlinser som långsamt omformar hornhinnans krökning. Kontaktlinserna bärs under sömnen, och när linserna tas bort på morgonen behåller hornhinnan tillfälligt den nya formen. Detta gör att patienten kan se klart utan några korrigerande linser.
Vid denna tidpunkt kan kortsynthet inte botas. En korrekt diagnos, korrekt ögonvård och konsekvent övervakning av tillståndet bör dock hjälpa till att få saker tillbaka i perspektiv.