Infarkter är vävnadsområden i kroppen som har dött för att de inte fått ordentligt med syre. Termen används för att beskriva processen som orsakar detta tillstånd, samt för att namnge den vävnad som har drabbats. Den latinska roten av infarkter, infarcire, översätts till att betyda ”att plugga eller proppa”.
Infarkter kan uppstå i alla organ i kroppen och kan orsakas av en mängd olika sjukdomar. De är dock vanligast med ateroskleros, en sjukdom i det arteriella blodkärlet som leder till plackbildningar i artärerna. När personen som lider av denna sjukdom upplever en plackruptur bildas en blodpropp på artärens yta. Detta förhindrar korrekt blodflöde. I sin tur rör sig blodproppen längre in i artären och blockerar ytterligare blodkärl. Denna blockering resulterar i vävnadsdöd eftersom blodflödet, och följaktligen syreflödet, begränsas.
Myokardinfarkter (MI) representerar en annan typ av vävnadsdöd. Under en hjärtinfarkt dör hjärtmuskeln eftersom den inte har fått ordentlig blodcirkulation. Den vanligaste orsaken till hjärtinfarkt är förträngda kranskärl, vilket resulterar i blodproppar och begränsat blodflöde. Andra potentiella orsaker inkluderar sepsis, antifosfolidsyndrom och jättecellarterit.
Precis som infarkter kan orsakas av en mängd olika sjukdomar, kan de också orsaka vissa sjukdomar eller sjukdomar. Till exempel tros 80 % av stroke orsakas av vävnadsdöd. På liknande sätt kan perifer arteriell ocklusiv sjukdom, som kan orsaka gangren och nödvändiggöra amputation, orsakas av detta tillstånd.
Infarkter klassificeras som antingen vita eller röda. Vita infarkter kallas också anemi, medan röda infarkter kallas hemorragiska. Omfattningen av den blödning som sker inom organet avgör om tillståndet klassificeras som vitt eller rött. De som förekommer i fasta organ som mjälten, hjärtat och njurarna är vita eftersom de är resultatet av en blockering i artären och involverar mestadels blodplättar. Infarkter i lungan är dock röda, eftersom fler röda blodkroppar finns i detta organ.