Magnetic Resonance Imagery (MRI)-skanning är en avancerad medicinsk teknik som används för att producera högupplösta bilder av kroppens inre. Till skillnad från en röntgen kan en MR-bild visa kroppens mjuka vävnader, samtidigt som den har flexibiliteten att undersöka mycket små delar av kroppen från en mängd olika vinklar. MRT-skanning fungerar genom kombinationen av enorma magneter, noggrant riktade elektromagnetiska pulser och datorprogram som förvandlar rådata till färdiga bilder. Många medicinska experter uppskattar MRT-skanning med att revolutionera det diagnostiska området för medicin.
Det kanske inte känns så, men varje person består av miljarder atomer, som alla arbetar hårt för att skapa och underhålla den fysiska kroppen. Människor består till största delen av vatten, som i sig består av en kombination av två väteatomer och en syreatom. Väteatomer, som kroppen har många av, snurrar slumpmässigt under normala omständigheter. När de utsätts för en avstämd magnet kommer dock de flesta av väteatomerna att stoppa sina slumpmässiga meanderingar och peka på samma position, i linje med magnetfältets riktning. Det första steget av MRT-skanning är att skapa ett magnetfält som riktar in väteatomerna, vilket vanligtvis gör att ungefär hälften pekar mot fötterna och hälften mot huvudet.
MRT-skanning bygger på det faktum att ett fåtal väteatomer kommer att vägra ställa sig i linje med sina miljarder atombröder. Dessa få fortsätter att snurra slumpmässigt efter att magnetfältet har applicerats, vilket gör att de sticker ut från flocken. Med hjälp av en radiofrekvenspuls riktar MRI-maskinen sig mot de fortfarande slumpmässiga atomerna, som absorberar energin från pulsen och snurrar i en annan riktning. En rad mindre magneter i maskinen, så kallade gradienter, kommer till liv under denna process, och lokaliserar maskinens ansträngningar på den specifika del av kroppen som behöver undersökas.
Det sista steget i MRT-skanning är skapandet av bilden. Efter att gradienterna har fokuserat på den del av kroppen som behöver uppmärksamhet, stoppas radiopulserna, vilket gör att atomerna kan driva ut energin de har absorberat och rotera tillbaka till sin ursprungliga position. Maskinen mäter flera olika variabler för deras återgång till den ursprungliga jämvikten, och det är dessa mätningar som ger rådata för att skapa den slutliga bilden.
Den slutliga bilden är en produkt av datortrolldom och medicinsk teknik. Patienter injiceras ofta med ett kontrastmedel som färgar olika typer av vävnad olika nyanser, så att kontraster kommer att synas på den skapade bilden. Beroende på vilket datorsystem som används kan informationen från MRT-skanningen omvandlas till en två- eller tredimensionell bild, som belyser vävnadsskillnader tack vare kontrastmedlet.
Även om MRT-skanning anses vara en mycket säker procedur som ofta ger utmärkta resultat, finns det vissa nackdelar med processen. För det första kräver skanningen att patienten ligger helt stilla, annars störs bilden. Även om detta kanske inte verkar vara ett stort krav, försvåras det ofta av att maskinen är mycket högljudd och placerar patienten i ett litet, slutet utrymme. Människor som är obekväma med trånga utrymmen kanske vill fråga läkare om möjliga alternativ för att underlätta processen.