För många människor är en lögnare en lögnare. En sådan person kan beskrivas som en tvångslögnare, en vanlig lögnare eller en patologisk lögnare. Det finns dock några som har beskrivit skillnader mellan typerna. Patologisk lögn är ett kontroversiellt ämne utan en exakt psykiatrisk definition. Problemet beskrivs vanligen som vanan att ljuga för att få sin vilja igenom utan att ta hänsyn till andras känslor eller rättigheter.
Patologisk lögn har inte undersökts i stor omfattning, dokumenterats eller kategoriserats av det psykiatriska samhället. Detta bidrar till kontroversen, eftersom element kring problemet ofta inte är överens om. Man tror dock att denna typ av lögn är lika vanlig bland män som kvinnor. Det finns också en allmän konsensus om att problemet i de flesta fall utvecklas tidigt och fortsätter under hela livet.
Den exakta anledningen till att patologiska lögnare beter sig som de gör är inte helt klart. Vissa tror att de gör det av specifika motiv, som att vilja måla upp en viss bild av sig själva. De kan också ljuga för vilket syfte som helst som gynnar dem, till exempel för att få sympati, pengar eller en befordran. De som stöder denna definition tror att dessa människor ser lite värde i sanningen. De tror också att den patologiska lögnaren är mycket medveten om sina beslut att ge falsk information, så han inser vad som är sant och vad som inte är det.
Det finns en motsatt uppfattning som påpekar att patologisk lögn ofta görs utan någon fast anledning. Vissa människor är ofta oförmögna att hantera sina fiktiva berättelser, vilket är hur andra ofta inser att det finns ett problem. Som ett resultat får dessa människor mer negativa konsekvenser av sina handlingar än fördelar. Människor som stöder denna uppfattning tror att patologiska lögnare inte kan kontrollera vanan. De tror också att många av dessa lögnare tror på deras lögner så att de är vanföreställningar.
I båda fallen har det observerats att denna form av lögn ofta involverar berättelser som kan vara verkliga. En lögnare hittar i allmänhet inte ihop berättelser om flygande kor. Istället kan han ljuga om en prestation eller låtsas ha en sjukdom. I vissa fall är lögnerna formulerade kring någon grad av sanning.
Patologisk lögn är inte allmänt erkänd som en psykologisk störning, men det ses vanligtvis som en indikation på en sådan. Dessa inkluderar antisocial personlighetsstörning och narcissistisk personlighetsstörning. När så är fallet finns det vanligtvis lite hopp om att lösa problemet utan att ta itu med den underliggande störningen.
Att ljuga kan ha negativa effekter på alla slags relationer, som förälder och barn, chef och anställd, eller pojkvän och flickvän. Detta gäller särskilt i relationer där människor inte är bundna till lögnare. En patologisk lögnare kan därför ha en intim relationshistoria som inkluderar många partners och en arbetshistoria som inkluderar många jobb.
Att direkt konfrontera någon som kan vara en patologisk lögnare är ofta lika frustrerande som att hantera lögnerna. Dessa människor är ofta defensiva och kan använda ilska för att avvärja den person som konfronterar dem. De kan också stapla en lögn på en annan, vilket gör att den fiktiva historien blir allt mer komplex. Problemet försvinner ofta eftersom patologiska lögnare i allmänhet vägrar att erkänna sitt beteende, och de som erkänner att de har ett problem kommer inte att söka behandling.