En fri ribosom skapar proteiner i celler, men till skillnad från vanliga ribosomer flyter den fritt i cellens cytosol. Det är annorlunda eftersom det inte är bundet inuti cellens kärna eller någon av dess många organeller. Ribosomer gör proteiner av aminosyror och består av ribonukleinsyra (RNA) och proteiner.
Proteinerna som skapas av en fri ribosom frisätts i cytosolen. Cytosolen är den vätska som finns i en cell, i vilken organeller och andra element flyter runt. En cells icke-kärninnehåll kallas också för cytoplasman. Detta är annorlunda med prokaryota celler eftersom de inte har några avgränsade kärnor eller organeller och därför sker alla reaktioner i cytosolen.
En cells cytosol är hög i glutation. Detta innebär att fria ribosomer inte kan producera proteiner som saknar disulfidbindningar. Proteinerna en fri ribosom gör kallas cytosoliska proteiner. Alla proteiner som skapas av den fria ribosomen används i cytosolen och passerar inte in i kärnan eller någon av organellerna.
Den fria ribosomen kan fungera självständigt, men kan också samlas i kluster och grupper. Dessa kluster kallas en polysom, en polyribosom eller en ergosom. Dessa kluster samlas vanligtvis runt ett enda mRNA. Ett mRNA är en budbärar-RNA-sträng av genetisk kod som fungerar som en ritning för att skapa protein. mRNA är i grunden en ribosoms bruksanvisning som innehåller exakt den ordning aminosyror måste placeras i för att göra det önskade proteinet.
Normala ribosomstrukturer och fria ribosomstrukturer är desamma. Det finns också få skillnader mellan strukturerna hos ribosomer som finns i prokaryota celler och eukaryota celler. Båda består av en stor enhet och en liten enhet. En ribosoms storlek mäts i Svedberg-enheter, förkortad till s. En Svedberg-enhet är baserad på sedimentering av en ribosoms struktur under centrifugalkraft.
En prokaryot cell har ett totalt värde på 70-talet. Den består av en stor sektion med ett värde på 50-tal och en liten på 30-tal. Eukaryota celler har ett värde på 80-talet med en stor sektion värd 60-talet och en liten värd 40-talet. Eftersom de mäts utifrån sedimentation och inte massa, är deras kombinerade Svedberg-enheter vanligtvis mindre än deras värden när de separeras.
Skillnaden mellan prokaryota och eukaryota ribosomstorlekar innebär att forskare har kunnat skapa antibiotika som riktar sig mot bakteriella prokaryota celler, men som inte skadar eukaryota celler. I teorin kan detta skada vissa ribosomer i den eukaryota cellen också. Detta beror på att ribosomerna i en kloroplast eller mitokondrier liknar de som finns i prokaryota celler. Dessa ribosomer är ytterligare bevis på att kloroplaster och mitokondrier är prokaryota celler som absorberades i eukaryota celler.