Typiska symtom på parestesi inkluderar domningar, sveda eller klåda på något område av huden. Dessa symtom kan öka under fysisk aktivitet och kan också involvera muskelsmärta eller muskelsvaghet. Ångest, frekvent urinering eller muskelspasmer kan påverka vissa personer med detta tillstånd. Potentiellt allvarliga tecken på parestesi kan vara extrem svaghet, andningssvårigheter eller synförändringar.
En känsla av nålar som påverkar fötter, armar eller ben är bland de vanligast rapporterade symtomen på parestesi, även om denna känsla kan påverka alla delar av kroppen. Patienten kan också känna att huden kryper eller bränner, med obehag som sträcker sig från mild till svår. Muskelspasmer och svårigheter att utföra normala uppgifter förekommer också ofta. Många patienter upplever att symtomen förvärras när de försöker någon typ av fysisk aktivitet. I de allvarligaste fallen kan rörlighet och personlig omvårdnad försämras på grund av dessa symtom.
Ytterligare symtom på parestesi kan inkludera ångest, frekvent urinering eller utveckling av hudutslag. Utslagen kan komma och gå och kan täcka ett stort område av kroppen eller kan vara isolerat till en viss region. Huden kan bli onormalt känslig för beröring, vilket gör att patienten känner obehag eller smärta även när huden vidrörs lätt. Även om dessa symtom bör diskuteras med en läkare så att korrekt medicinsk behandling kan påbörjas, utgör de vanligtvis inte några betydande hälsorisker.
Vissa symtom på parestesi kan indikera förekomst av livshotande komplikationer och bör omedelbart rapporteras till läkare för vidare medicinsk utvärdering. Några av dessa symtom kan inkludera synförändringar, sluddrigt tal eller förlust av tarm- eller blåskontroll. Förvirring, extrem svaghet eller svårigheter att gå bör också rapporteras till en läkare. Eventuella symtom som uppstår efter en traumatisk skada bör utvärderas medicinskt.
Behandlingen för de olika symtomen på parestesi varierar mycket och beror på den direkta orsaken såväl som patientens allmänna hälsa. Träning, sjukgymnastik och massage är ofta till hjälp för att hantera symtomen. Receptbelagda mediciner kan ibland användas, särskilt om smärtan i samband med detta tillstånd blir allvarlig. Näringsterapi, akupunktur och livsstilsförändringar kan också visa sig vara fördelaktiga i många fall. En läkare kan hjälpa patienten att välja det mest lämpliga behandlingsprogrammet utifrån individuella behov.