Att lida av hjärtsjukdom och att ha skrynkliga örsnibbar har kopplats ihop på ett antal sätt. För det första föreslår vissa forskare att ha en skrynklig örsnibb är en oberoende riskfaktor för utveckling av hjärtsjukdomar. Detta ämne är dock något kontroversiellt, eftersom vissa experter tror att fetma är den underliggande orsaken till att hjärtsjukdomar och skrynkliga örsnibbar förekommer hos dessa patienter. Ett annat samband mellan dessa två tillstånd ses i Beckwith-Wiedemanns syndrom, som är en genetisk sjukdom som orsakar ett antal hälsoproblem.
För att förstå sambandet mellan hjärtsjukdom och skrynkliga örsnibbar är det viktigt att känna igen vad en skrynklig örsnibb är. Kort sagt är det ett onormalt veck i örsnibben. Dessa veck sträcker sig vanligtvis från botten av örsnibben i en riktning uppåt mot framsidan av kroppen, vanligtvis i ungefär en 45 graders vinkel. Professionella inom hälso- och sjukvårdsområdet hänvisar till denna typ av veckad örsnibb som en diagonal örsnibbveck.
Vissa forskare har föreslagit att patienter med örsnibbveck löper en ökad risk för hjärtsjukdom. De flesta studier har kopplat de onormala örsnibbarna till ischemisk hjärtsjukdom, ett tillstånd där hjärtmuskeln inte får tillräckligt med blodflöde för att fungera korrekt. Ischemisk hjärtsjukdom beror ofta på ateroskleros, vilket är uppbyggnaden av plack i kroppens blodkärl. Tillståndet kan resultera i hjärtsvikt (CHF) eller hjärtinfarkt, även känd som hjärtinfarkt (MI).
Den första forskningen om sambandet mellan örsnibbveck och hjärtsjukdomar gjordes på 1980-talet. Forskare fann att patienter som dog till följd av ischemisk hjärtsjukdom hade en högre förekomst av örsnibbveck. De föreslog att närvaron av ett diagonalt örsnibbveck kunde vara ett tecken på att en patient lider av hjärtsjukdom, och antog att det skulle kunna användas som ett screeningverktyg för att identifiera patienter med risk för komplikationer av hjärtsjukdom.
Under årens lopp har sambandet mellan att ha en veckad örsnibb och hjärtsjukdom ifrågasatts. Vissa experter tror att skrynkliga örsnibbar utvecklas som ett resultat av fetma. De föreslår att den ökade frekvensen av hjärtsjukdomar som finns hos patienter med örsnibbveck kan tillskrivas övervikt.
En annan koppling mellan hjärtsjukdom och skrynkliga örsnibbar är en genetisk sjukdom som kallas Beckwith-Wiedemanns syndrom. Detta tillstånd är närvarande från födseln och orsakar förändringar i normala tillväxtmönster. Patienter med sjukdomen har ofta örsnibbveck eller gropar i sina örsnibbar. De lider dessutom av avvikelser i hjärtmuskeln, vilket kan resultera i en mängd olika hjärtsjukdomar.