Blandad förmåga är en term med två betydelser. En av betydelserna av blandad förmåga är som en politiskt korrekt fras som används för att beskriva någon som är onormal fysiskt eller mentalt. Blandad förmåga kan också avse elever med olika fysiska eller mentala förmågor som undervisas tillsammans i ett enda klassrum.
En person som har ett fysiskt eller psykiskt handikapp eller förmågor som skiljer sig från en normal persons förmågor hänvisas oftare till att ha blandade förmågor. Från och med 2011 har denna term gradvis blivit accepterad som en mer lämplig ersättning för sådana termer som handikappade, handikappade, funktionshindrade eller utvecklingsstörda. Människor som förespråkar detta uttryck anser att värdet av termen ligger i talesättets objektiva natur. Termen blandad förmåga har inga konnotationer förknippade med det, vilket gör att en person med funktionsnedsättning kan hänvisas till utan att döma eller förolämpa.
Blandad förmåga kan också hänvisa till en pedagogisk rörelse där barn med olika fysiska, mentala, inlärnings- och även språkliga förmågor placeras tillsammans i ett klassrum. Tanken bakom klassrum som består av barn med olika förmågor är att barn utan dessa inlärningsbarriärer kan hjälpa till att lära eleverna med dessa svåra utmaningar. I denna situation kan dugliga elever fungera som förebilder som visar positiva och starka inlärningsförmåga. De kan också visa de utmanade eleverna att material kan läras. I gengäld får förebilderna självförtroende, kommunikationsförmåga, stärker sitt lärande genom att undervisa och kan till och med stärka sin medkänsla för andra.
Det finns flera fördelar för utmanade elever i ett klassrum med olika förmågor. Viktigast av allt är att dessa elever kräver mer individuell uppmärksamhet och i klassrummet med blandad förmåga får de kamratlärare som vägleder dem. Utmanade elever är också ofta motiverade och uppmuntrade av sina kamraters prestationer. Slutligen får dessa studenter erfarenhet av att arbeta som ett team.
Å andra sidan finns det vissa nackdelar med ett klassrum fyllt med barn med olika förmågor. För det första kräver undervisning av barn med olika förmågor riklig planering och eftertanke, vilket kräver att lärare kommer på aktiviteter som lär ut materialet, som är möjliga för de utmanade eleverna och som är tillräckligt svåra för att testa de duktiga eleverna. Många motståndare till denna inlärningsstil hävdar att det är omöjligt för varje skoldag att utveckla lektionsplaner som möter dessa svåra krav. Som ett resultat blir lektionsplanerna inriktade på antingen den kapabla gruppen eller den utmanade gruppen, men inte båda. I slutändan oroar sig motståndarna för att de duktiga eleverna blir uttråkade och så småningom ointresserade av skolan och att de utmanade eleverna känner sig frustrerade och otillräckliga.