Superior canal dehiscence syndrome, även känt som SCDS, är ett sällsynt medicinskt tillstånd som påverkar innerörat. Detta beror vanligtvis på närvaron av en onormal öppning i ett av örats små ben. Några av de vanligaste symtomen på SCDS inkluderar yrsel, ökad känslighet för ljud eller ringningar i öronen. Behandlingen innebär vanligtvis kirurgiskt ingrepp för att reparera skadorna på örat och lindra symtomen. Eventuella frågor eller bekymmer om överlägsen kanaldehicenssyndrom eller individualiserade behandlingsalternativ bör diskuteras med en läkare eller annan medicinsk professionell.
Den exakta orsaken till superior canal dehiscence-syndrom är inte alltid klart förstådd, men vissa fall verkar vara närvarande från födseln, vilket indikerar en möjlig genetisk koppling. Fysiskt trauma som involverar området av skallen nära örat kan också bidra till utvecklingen av denna störning. I vissa fall tros utvecklingen av SCDS vara resultatet av en långsam erosion av det drabbade benet.
Symtom på överlägsen kanaldehiscenssyndrom varierar från person till person, vilket resulterar i problem som sträcker sig från milda till svåra. Överkänslighet mot en persons egen röst är ett vanligt rapporterat symptom på denna störning. Patienter rapporterar att de hör sin egen röst eller ljudet av andningen lika högt som om det skulle komma genom en högtalare. Dessa patienter rapporterar också ofta en förmåga att höra andra inre kroppsljud, såsom hjärtslag eller ljud från matsmältningsprocessen.
Normala, vardagliga ljud kan orsaka symtom på åksjuka, såsom illamående och förlust av balans hos personer med SCDS. En djup surrande i öronen eller olika grader av hörselnedsättning kan också förekomma. Huvudvärk, inklusive migrän, har rapporterats med denna sjukdom, även om ingen direkt orsak till denna typ av smärta har hittats. Mindre fall av SCDS kanske inte kräver medicinsk intervention, även om de med svårare symtom kan behöva diskutera behandlingsalternativ med en läkare.
Behandling för superior canal dehiscence syndrom involverar nästan alltid kirurgiskt ingrepp. Det drabbade benet kan återupptas kirurgiskt, eller i vissa fall kan hörselgången vara igentäppt. Den exakta proceduren beror på omfattningen av skadan på innerörat. I de flesta fall är ett kirurgiskt ingrepp tillräckligt för att behandla sjukdomen, även om ytterligare operationer ibland kan behövas. Om den behandlas tillräckligt tidigt under sjukdomsförloppet kan permanenta öronskador eller hörselnedsättning kunna undvikas.