Nettonuvärde (NPV) avser nuvärdet av förväntade kassaflöden. Det används för att jämföra olika investeringar, vare sig det är investeringar internt i ett företag, vanligtvis kallade projekt, eller externa investeringar gjorda av ett företag eller en individ. Nettonuvärde används eftersom det kan vara svårt att jämföra investeringar, särskilt när det finns olika investeringsvärden eller olika förväntade vinster att betala vid olika tidpunkter. Genom att använda nuvärdet av dessa uppskattade investeringar och förväntade vinster kan investeringar jämföras jämnt och ett beslut fattas utifrån vilken som är mest lönsam.
För att beräkna nuvärdet av ett projekt eller en investering måste värdet av förväntade vinster först diskonteras till nuvärdet. Den kurs med vilken förväntade vinster diskonteras kallas diskonteringsränta eller hinderränta. Normalt beräknas diskonteringsräntan genom att bestämma hur mycket ränta som investeraren kan tjäna under den använda tidsperioden – vanligtvis ett år – om man investerar i en säkrare investering, som att låta pengarna tjäna ränta på ett sparkonto.
För att beräkna NPV måste man först bestämma vad de prognostiserade kassaflödena förväntas vara under investeringens livslängd, och behandla den initiala investeringen som negativt kassaflöde. Därefter bör diskonteringsräntan bestämmas genom att fastställa vilken avkastningsgrad som skulle vara om den säkrare investeringen valdes. Diskonteringsräntan används sedan för att diskontera de förväntade kassaflödena enligt följande.
NPV = C0 + [Ct / ((1+r)t)]
C0 är den initiala kapitalutgiften
Ct är kassaflödet som förväntas under en given tidsperiod (dvs. årligen)
r är diskonteringsräntan (räntan på den säkra investeringen)
t är tidsperioden (dvs första året, andra året)
När man använder nuvärde för att utvärdera lönsamheten för ett projekt eller investeringar, bör man vanligtvis komma ihåg att denna metod förutsätter att förhållandena förblir stabila under hela projektets eller investeringens livslängd, ett scenario som sällan inträffar i verkligheten. Diskonteringsräntan är också baserad på ett antagande om vad den säkra investeringen skulle vara. En mängd olika metoder kan användas för att fastställa diskonteringsräntan, från att använda räntan på en 10-årig obligation till att tillämpa kapitaltillgångsprismodellen (CAP-M). Oavsett vilken metod som används bör en känslighetsanalys göras på diskonteringsräntan för att se hur mycket lönsamheten kan skilja sig åt mellan projekt eller investeringar givet det olika scenariot.
Nettonuvärde beräknas vanligtvis som tangent till den interna avkastningen (IRR) för samma projekt eller investering. Internräntan beräknas genom att bestämma diskonteringsräntan för vilken nuvärdet skulle vara noll. Även om det kommer att finnas flera lösningar för intern avkastning för varje scenario, kanske nettonuvärdet inte alltid korrelerar med internräntan, och internräntan har nackdelen att endast använda ett värde för hela tidsperioden, medan netto nuvärdet kan beräknas med olika diskonteringsräntor för olika perioder. Att beräkna internräntan ger utvärderingen av projekt- eller investeringslönsamhet ytterligare perspektiv.