Osäkrade skuldebrev är skuldebrev emitterade av företag genom vilka investerare tillhandahåller kapital för expansioner eller betydande utgifter i utbyte mot ett certifikat som erkänner skulden och ett avtalsmässigt avtal om att återbetala kapitalbeloppet vid en bestämd tidpunkt med en förutbestämd ränta. Per definition har osäkrade skuldebrev inga företagstillgångar, inkomstströmmar eller innehav som säkerhet för lånen. I händelse av fallissemang har innehavarna av osäkrade skuldebrev samma ställning som andra osäkra borgenärer i det emitterande bolaget. I de flesta fall erbjuder dock företag ett åtagande till förlagsinvesterare att företaget inte kommer att säkra andra lånearrangemang med sina tillgångar före skuldebrevsemissionen, vilket annars skulle göra återbetalningen av skuldebreven underordnad återbetalningen av de säkrade lånen. Statsobligationer, utgivna under den nationella emittentens sigill, representerar osäkrade skuldebrev, eftersom inga statliga fastigheter eller tillgångar garanterar återbetalning av obligationerna.
Även om företag skaffar kapital genom att ge ut både skuldebrev och aktieandelar, finns det tydliga skillnader mellan de två investeringsformerna. Investerare som köper aktier har eget kapital i bolaget och har rätt att närvara vid bolagsstämma och rösta i bolagets angelägenheter. Förlagsinnehavare tillhandahåller lånekapital till bolaget i egenskap av borgenärer och har som sådana inte eget kapital i bolaget. Osäkrade skuldebrev ger inte någon rätt att kontrollera det emitterande bolagets angelägenheter. Dessutom betalar bolaget utdelning till aktieägarna med rörlig ränta endast när bolaget har vinst, medan skuldebrevsinnehavare får obligatoriska återbetalningar till fast ränta oavsett bolagets vinster eller förluster.
Vissa icke säkerställda skuldebrev kan konverteras till eget kapital på givna datum eller inom specificerade perioder. Företag kan erbjuda delvis konvertibla skuldebrev, där en del av skulden över tid konverteras till aktier medan bolaget löser in resten på annat sätt. I allmänhet kan investerare välja att konvertera fullt konvertibla skuldebrev, där bolaget kan lösa in hela det förfallna beloppet i företagets aktier, mellan 18 och 36 månader från tilldelningsdagen. Konvertibilitetsegenskaperna hos vissa företagsobligationer gör det möjligt för de emitterande företagen att erbjuda lägre räntor för dessa skuldebrev än för icke-konvertibla skuldebrev.
Kupongräntan eller räntan för ett skuldebrev kan vara antingen rörlig eller fast. Rörliga räntor länkar till statsobligationsräntor eller bankräntor med en extra premie för att kompensera investerare för risk. Förlagslån med fast ränta, som inte fluktuerar med bankräntor, betalas med förinställda intervall, vanligtvis var sjätte månad. Nollkuponglån har inga specificerade räntor, men de emitterande bolagen kompenserar investerarna genom att sälja obligationerna till betydande rabatter i förhållande till förfallovärdet.