En valutaomvandlingsavgift är en avgift från banker och kreditkortsföretag på transaktioner som utförs i ett främmande land. Dessa avgifter tas ut utöver utländska bankomatavgifter. Avgifterna kan också staplas, med valutaomvandlingsavgifter som tas ut av både kortföretaget, som Visa eller MasterCard, och banken som utfärdade kortet. Avgifterna är kontroversiella eftersom många konsumenter inte känner till dem innan de debiteras, och avgifterna slås ofta samman med transaktionen på kontoutdraget så att avgiftens storlek är svår att urskilja. Banker och kreditkortsföretag utnyttjar valutaomvandlingsavgifter för att upprätthålla vinster inför ökande reglering av andra typer av avgifter.
Banker och kortleverantörer strukturerar vanligtvis en valutaomvandlingsavgift som en procentandel av en transaktion. Visa och MasterCard tar ut en avgift på 1 procent, och banker lägger till en avgift på det antalet. Summan brukar vara cirka 3 procent. Avgiften måste förklaras i villkoren i kortkontraktet, så uppmärksamma kunder vet vilken procentandel de kommer att debiteras vid utländska köp. De kanske inte kan avgöra vilka köp som berättigar till avgiften.
Ursprungligen gällde en valutaomvandlingsavgift endast för en transaktion i en annan valuta än amerikanska dollar. Handlare började göra transaktioner i dollar för att blidka kunder och göra vinst själva genom att använda växelkurser som var ogynnsamma för kunden. Bankerna svarade med att ta ut avgiften för varje transaktion som ägde rum i ett främmande land. När kunder gör köp online beror tillämpligheten av avgiften på i vilket land transaktionen behandlas.
Vissa konsumenter har klagat över bristen på transparens i bankpolicyerna angående avgifterna. På kontoutdrag buntas avgiften ofta ihop med transaktionen istället för att valutaomräkningsavgiften har en egen rad. Detta kan leda till att vissa kunder förbiser avgiften. Andra är omedvetna om att avgifterna finns förrän de har debiterats.
Det är möjligt att undvika avgifterna. Vissa banker har ingen egen valutaomvandlingsavgift; de tar bara ut den avgift på 1 procent som de tar ut från Visa eller MasterCard. Andra banker, som Capital One, bär bördan av kortleverantörsavgiften så att de kan ge sina kunder möjlighet att utföra utländska transaktioner utan valutaomvandlingsavgift.