En valutakris uppstår när ett läns pengar snabbt devalveras i förhållande till det internationella systemet. Termen valutakris används oftast när man diskuterar en ekonomi ur utländska investerares perspektiv. Valutakrisen kallas också ibland för en betalningsbalanskris, på grund av hur den ofta utspelar sig. Betalningsbalansen avser skillnaden mellan pengar som kommer in och pengar som lämnar ett visst land. Om betalningsbalansen blir sned och landet behöver betala ut mer pengar än vad det tar in, kommer det att förlora utländska investeringar.
Den plötsliga nedgången i värdet på en valuta i samband med en valutakris uppstår när en regering på konstgjord väg binder värdet på sin valuta till en annan. Vanligtvis, för att bibehålla detta värde för sin valuta, måste den ha och då och då använda sina valutareserver – dvs tillgång till utländsk valuta – för att köpa tillbaka en del av sin egen valuta. Detta förfarande gör det möjligt för regeringen att minimera inflationen på hemmaplan och upprätthålla samma växelkurs internationellt.
När investerare tappar förtroendet för valuta kommer de att byta ut den mot andra tillgångar. Valutan kommer att återgå till landets inhemska ekonomi, och regeringen kommer att tvingas använda mer och mer av sina valutareserver för att köpa sin egen valuta och hålla den ur cirkulation. Under en valutakris förbrukas valutareserven snabbt. När de är utmattade uppstår en ekonomisk kris.
Vid någon tidpunkt i processen kommer en regering att behöva ändra växelkursen för sin valuta eller tillåta sin valuta att ”flyta” eller handla fritt. Förväntningar kommer till och med att förstärka den pågående ekonomiska krisen, eftersom utländska investerare kommer att vara särskilt angelägna om att sälja den valuta som är på väg att devalveras. Att byta till en flytande växelkurs kan dock hjälpa en ekonomi på lång sikt genom att minska sannolikheten för en ny plötslig kris.
Ett klokt nämnt exempel på en valutakris är den mexikanska pesokrisen 1994. Mexiko hade en fast växelkurs som kopplade värdet på peson till den amerikanska dollarn. En mängd olika politiska och ekonomiska inhemska problem fick investerare att sälja av sina pesos, vilket överväldigade den mexikanska regeringens förmåga att behålla sin växelkurs med hjälp av valutareserver. Regeringen tvingades ta bort värdet på peson från dollarn, vilket orsakade en snabb nedgång i dess värde. USA kunde mildra inflationsslaget genom att köpa upp en del av överskottspesen.