Primära reserver är de tillgångar som en bank har till hands för att täcka uttag, lån och andra aktiviteter som kräver snabb eller omedelbar likviditet. Detta belopp inkluderar också pengar som finns på en federal reserv och är i huvudsak det minimibelopp som krävs för att en bank ska kunna täcka konton och göra affärer. Banker har också vanligtvis sekundära reserver, som är tillgångar investerade i kortfristiga värdepapper och andra investeringar som betalar ränta och tjänar intäkter för institutionen. Primära reserver ska inte förväxlas med en primär reservkvot, som är en jämförelse av en organisations förbrukningsbara nettotillgångar och dess totala kostnader.
Termen ”primära reserver” används inom bankverksamhet för att indikera en viss form av kontanter och liknande tillgångar som kan användas som snabb, tillgänglig likviditet. Detta är den minsta summa pengar som måste finnas till hands eller tillgänglig för en bank för att den ska fortsätta fungera, och kan vara ett lagstadgat värde i vissa områden. Det inkluderar tillgångar som finns på en bankplats, såväl som pengar som finns i en federal reserv som används för att försäkra konton hos den institutionen. Till primära reserver räknas även checkar som erhållits men ännu inte inkasserats.
Till skillnad från primära reserver är sekundära reserver fonder som inte är omedelbart tillgängliga för en bank, men som vanligtvis skapar intäkter för en organisation. Detta inkluderar tillgångar som har investerats av en bank i säkra, vanligtvis kortfristiga, obligationer eller andra värdepapper. Till skillnad från primära reserver är dessa medel inte en del av de minsta nödvändiga tillgångarna för en institution, vilket gör att banker kan investera dessa pengar för att tjäna intäkter och vinst. Sekundära reserver är vanligtvis inte tillgängliga för en bank och ingår inte som en likviditetskälla i fall det görs en mängd uttag på den.
Primära reserver ska inte förväxlas med den primära reservkvoten för en organisation, som är en indikation på hur väl ett företag kan fortsätta att fungera utan inkomst. Detta värde bestäms som en enkel bråkdel där täljaren, eller topptalet, är ett företags förbrukningsbara nettotillgångar. Dessa tillgångar inkluderar tillgångar såväl som pengar som inte investeras långsiktigt och är lättillgängliga. Nämnaren, eller det lägre värdet, av denna bråkdel är de totala kostnaderna för en organisation, inklusive driftskostnader och andra kostnader. Denna bråkdel omvandlas sedan till en decimal, som representerar hur väl ett företag kan betala sina kostnader baserat på nettotillgångar, utan hänsyn till ytterligare intäkter.