En syntetisk säkerställd skuldförbindelse (CDO) är en flerskiktad derivatprodukt designad huvudsakligen för kreditrisköverföringsändamål. Det tillåter en diversifierad grupp av investerare att få exponering mot en pool av skuldinstrument för att få en vinst. Derivat innebär att det härrör från referens/underliggande tillgångar, och i detta fall är det diverse skuldinstrument. I en syntetisk CDO-transaktion överförs inte referenstillgångarna till investerarna. Detta innebär att de tar alla risker som är förknippade med produkten utan att äga de underliggande tillgångarna.
I grund och botten är CDO någon typ av tillgångsskyddad säkerhet (ABS), som kan backas upp av en rad olika skuldinstrument, såsom olika typer av obligationer, banklån, värdepapper med säkerhet i bostadslån och många fler. Om poolen består av instrument av obligationstyp kallas CDO:n för en säkerställd obligationsobligation (CBO). CDO betecknas också som en säkerhetslåneplikt (CLO) om den underliggande poolen består av banklån. Ett CDO-derivat säljs till investerare precis som alla andra skuldförbindelser.
CDO:n bearbetas vidare för att skapa den syntetiska CDO:n, som backas upp av ett kreditderivat, såsom en credit default swap (CDS). Vanligtvis skapas en CDS för att fungera som en försäkring. Till exempel kommer en bank att ge ut en blandning av bolån, obligationer och andra typer av skulder till många individer och/eller institutioner. Banken kommer sedan att köpa en CDS från en investerare som ett skydd för att motverka eventuella kredithändelser som hänför sig till dessa skulder, som inkluderar fallissemang, avvisande, omstrukturering och annat. Banken kommer att göra en periodisk betalning eller en engångspremiebetalning enligt villkoren mellan den och CDS-säljarna eller investerarna, och i fallet med en kredithändelse är det meningen att investerarna ska kompensera för förlusten.
Den syntetiska CDO:n kan skräddarsys för att tillgodose en mångfaldig grupp investerare med distinkt riskaptit. Detta förklarar de olika nivåerna av risk och avkastning som finns i strukturen för den syntetiska CDO:n. Avkastningen står i proportion till den risk som tas; det vill säga låg risk är lika med låg avkastning, och hög risk skapar sannolikt hög avkastning. Dessutom, eftersom dessa nivåer är relativt skalade i ordning, från säkra till mer riskfyllda, kommer de investerare som tar mindre risk att få betalt före de som tar mer risk. Dessutom kan intäkterna från försäljningen av CDO-värdepapper kanaliseras till andra mindre riskfyllda värdepapper.
De som förvaltar och/eller marknadsför CDO kallas sponsorer. Med tanke på sponsorns speciella motivation kommer den syntetiska CDO:n dessutom att skäras in i balansräknings-CDO eller arbitrage-CDO. I det förra fallet försöker sponsorerna ta bort tillgångar från sin balansräkning. Banker använder också denna metod för att avsevärt minska kapitalkravet som regleras. I en arbitrage-CDO är deras mål att ta ut en avgift från förvaltningen av CDO:ns tillgångar och/eller samla in en vinst från skillnaden mellan kostnaden för att finansiera de underliggande tillgångarna och eventuell ytterligare avkastning som realiseras därav.
Dessutom kommer den syntetiska CDO vanligtvis att vara en mellanhand mellan en eller flera skyddssäljare och en eller flera skyddsköpare, vilket resulterar i en ännu mer komplex struktur. I grund och botten är investerarna kreditskyddssäljarna, och på motsatt sida av transaktionen står köparna. Investerarna får premier från skyddsköparna och de kommer att betala för förlusten för köparna i fallet med en kredithändelse.
Det finns också en nischad syntetisk CDO-produkt som kallas en entranche-CDO, även kallad en skräddarsydd CDO. Denna transaktion är till sin natur mycket privat och mycket anpassad för att passa investerarens preferenser. Dessutom finns det ett riktmärke som kallas den vägda genomsnittliga ratingfaktorn (WARF), som används för att mäta kvaliteten på de underliggande tillgångarna på CDO-marknaden.