Parisbörsen är det informella namnet på Frankrikes största värdepappersbörs. Det var historiskt känt som Paris Bourse. År 2000 döptes det om till Euronext Paris som en del av ett alliansavtal med börser i tre andra länder.
Den första enskilda och permanenta Parisbörsen etablerades i början av 19-talet. Före den här tiden handlades aktier på flera fysiska platser i staden. Handlare bosatte sig så småningom på en enda plats, Palais Brongniart. Eftersom ”Bourse” är ett franskt ord som kan översättas till flera engelska finansrelaterade termer, inklusive börs, blev byggnaden också känd som Palais de la Bourse, med själva börsen kallad Paris Bourse.
År 2000 kom Parisbörsen överens om en form av sammanslagning med de nationella börserna i Belgien, Spanien och Nederländerna. Den resulterande alliansen är känd som Euronext, med den franska börsen nu känd som Euronext Paris. Som helhet är Euronext-börsen större än någon annan i Europa, förutom Londonbörsen i Storbritannien. 2007 bildade Euronext en allians med New York Stock Exchange för att bilda NYSE Euronext, ett drag inspirerat av rykten om att en annan stor amerikansk börs, NASDAQ, skulle köpa ut London Stock Exchange.
Det finns fyra sektioner till Parisbörsen. Premier Marche, som översätts som första marknaden men vanligtvis kallas den officiella listan, består av de största börsnoterade företagen. Medelstora företag faller under Second Marche. Nouveau Marche täcker nya företag som snabbt expanderar och behöver tillgång till kapital för att finansiera denna expansion. Alla andra värdepapper faller under Marche Libre, eller Free Market; dessa affärer är inte reglerade och Euronext Paris agerar endast i en administrativ roll här.
Parisbörsen var en av de tidigaste nationsbörserna som gick över till ett elektroniskt handelssystem. Fram till 1986 använde det öppet ramaskri, där handlare gör affärer personligen via verbal kommunikation och handgester. Vid denna tidpunkt började börsen installera Computer Assisted Trading System, efter att ha köpt den teknik som ursprungligen användes på Toronto-marknaden. Den största fördelen är att handlare nu har fullständig tillgång till marknadsdata och kan fatta mer välgrundade beslut. Den största nackdelen är att handlare inte kan läsa kroppsspråk eller ansiktsuttryck som kan informera dem om hur stark eller svag en annan handlares förhandlingsposition verkligen är.