En navelsträng, även känd som en funis, är ett rör som finns i placenta däggdjur som länkar det ofödda djuret till dess moderkaka. Moderkakan fungerar som en barriär i livmodern som hindrar många skadliga ämnen från att komma in, liksom ett lager av energi och blodöverföring för det utvecklande embryot eller fostret.
Navelsträngen leder blod mellan fostret och moderkakan. Detta blod är mycket laddat med syre för att hålla fostret vid liv utan en direkt luftkälla. Efter födseln klipps sladden av och antingen tas bort eller faller av, vilket lämnar ett litet ärr – korrekt känd som naveln, mer känd som naveln eller naveln.
Navelsträngar har blivit mycket viktiga de senaste åren, eftersom det har upptäckts att de är en rik källa till stamceller. Många grupper för stamcellsforskning har pekat på detta som en färdig källa till stamceller som inte kräver aborterade foster. Föräldrar vänder sig ofta till att frysa sina barns stamceller från navelsträngsblod, om de skulle behöva dem senare i livet.
Ordet navelsträng kommer från det mellersta latinets umbilicalis, som betyder ”av naveln”, och användes först i mitten av 18-talet. I en metaforisk mening används sladden för att beteckna en stark koppling mellan en mamma och hennes avkomma – så att ”klippa av navelsträngen” blir ett uttryck för att bli mer självständig i världen.
Ett antal studier har kopplat sladdlängd till höga risker för fostermissbildning och dödfödslar. Även om dessa studier ännu inte är övertygande, verkar mängden bevis växa och tyder starkt på en korrelation. Vid födseln varierar en mänsklig navelsträng i längd från 15-23 tum (40-60 cm), även om variationer kan vara mer extrema i sällsynta fall.
En framfallen (bortfallen) navelsträng kan resultera i ett antal problem för ett ofött foster. Vanligast kan fostret bli strypt av sladden och dö i livmodern, eller så kan sladden bli knuten eller vriden i en sådan grad att blodflödet är allvarligt begränsat – vilket resulterar i kraftig hjärnskada eller dödsfall. I fall av framfallande navelsträngar är kejsarsnitt ofta det enda realistiska alternativet för att rädda fostrets liv.