Cytidindeaminas (CDA) är ett protein som spelar en roll i immunsystemet. Detta enzym kodas av CDA-genen, som finns på kromosom 1. När denna gen genomgår mutationer, kan det få kraftfulla konsekvenser för individer med cancer. Mutationen kan minska kroppens svar på vissa cancerbehandlingar, på grund av läkemedelsmetabolism.
Under normala förhållanden är cytidindeaminas involverat i en väg som skapar nukleinsyror. Detta enzym omvandlar cytidin till uracil. Som sådan är den kapabel att producera denna förening som en nukleotid för användning i ribonukleinsyra-RNA-kedjor. Det kan också direkt ändra deoxiribonukleinsyra (DNA) genom samma metod.
En form av detta enzym, aktiveringsinducerat cytidindeaminas (AID), är särskilt viktigt för immunsystemets funktion. B-celler i immunsystemet måste blanda vissa gener som kodar för immunglobulin (Ig) för att producera en mängd olika antikroppar. AID:s förmåga att direkt förändra DNA används av B-celler för en typ av blandning som kallas switch-rekombination.
Enzymet måste först aktiveras genom att binda en kofaktor för att detta ska ske. Denna säkerhetsåtgärd hindrar den från att redigera DNA-kedjor som utgör andra gener. Mutationer i områden nära Ig-genen kan leda till överaktivitet av cytidindeaminas. Det resulterande tillståndet är känt som hypermutation och kännetecknas av ett överflöd av genetiska förändringar på ett relativt litet område.
En tillfällig effekt av detta enzym är att katalysera deaktiveringen av vissa läkemedel mot cancer. Ett sådant läkemedel är gemcitabin, en molekyl som är ganska lik en nukleotid, och som kan störa cancercellernas förmåga att dela sig. Den strukturella likheten med nukleotider tillåter cytidindeaminas att verka på det och neutralisera det.
Variationer av CDA-genen kan påverka hur individer svarar på läkemedel som gemcitabin. Vissa skillnader gör att genen transkriberas oftare, vilket skapar mer cytidindeaminas. Detta kan göra att gemcitabin metaboliseras snabbare och inte är lika effektivt för att bekämpa cancer. Andra variationer gjorde att enzymet hade svårigheter att metabolisera gemcitabin, vilket ökade svaret på läkemedlet.
Det verkar finnas skillnader i CDA-genen baserat på etnicitet. Vissa alleliska variationer av CDA-genen ses mestadels i den afroamerikanska befolkningen. Andra skillnader som kan ha klinisk betydelse visade sig vara vanligare hos japanska individer än hos kines-amerikaner eller kaukasiska amerikaner. Dessa skillnader kan alla påverka svaret på gemcitabin och andra anticancerläkemedel och kan få viktiga konsekvenser för framtida cancerforskning.