Trijodtyronin, även känd som T3, är den huvudsakliga aktiva formen av sköldkörtelhormon. Det produceras av sköldkörteln tillsammans med hormonet tyroxin, eller T4. Endast en relativt liten del av den totala T3 som cirkulerar i blodet kommer direkt från sköldkörteln, med mer än 80 procent bildas i kroppsvävnaderna genom att ta bort jod från tyroxin. Sköldkörtelhormoner tros påverka praktiskt taget alla celler i kroppen och effekterna av T3 inkluderar stimulering av ämnesomsättning, tillväxt och utveckling. Detta innebär att kroppens energinivåer, temperatur och alla dess organs och vävnaders korrekta funktion beror på normal trijodtyroninfunktion.
Sköldkörtelhormoner är gjorda av molekyler av tyrosin, en typ av aminosyra, och jod. Tyroxin, eller T4, är gjord av två tyrosiner och fyra jodatomer medan trijodtyronin, eller T3, också består av två tyrosiner men med bara tre jodatomer sammanfogade. Avlägsnande av en jodatom omvandlar T4 till det aktiva hormonet T3, och detta är den process som äger rum i kroppens vävnader. I blodet är de flesta av sköldkörtelhormonerna bundna till ett speciellt bärarprotein som kallas tyroxinbindande globulin men det finns även små mängder obundet, eller fritt, T3 och T4.
Hypofysen i hjärnan frisätter ett hormon som kallas sköldkörtelstimulerande hormon, eller TSH, som verkar på sköldkörteln och gör att den producerar trijodtyronin och tyroxin och släpper ut dem i cirkulationen. En minskning av mängden fria hormoner får hypofysen att reagera genom att öka TSH, vilket stimulerar sköldkörteln att frigöra fler hormoner. Om mängden fria hormoner stiger sjunker TSH och sköldkörteln producerar färre hormoner. På så sätt regleras ständigt mängden fria sköldkörtelhormoner i cirkulationen.
Sjukdomar i sköldkörteln kan orsaka produktionen av sköldkörtelhormoner att öka eller minska onormalt, vilket leder till tillstånd som kallas hypertyreos respektive hypotyreos. Vid hypotyreos är det mindre trijodtyronin som verkar på kroppens celler och ämnesomsättningen minskar vilket ger symtom på trötthet och kyla. Hypertyreos får ämnesomsättningen i överdrift, vilket orsakar symtom som rastlöshet, viktminskning och diarré.
Normalt utförs blodprov inklusive TSH och fritt T4, men en fri T3-mätning kan också krävas om TSH är onormalt lågt men T4 är normalt. Detta behövs för att upptäcka tillståndet som kallas T3-tyreotoxikos där sköldkörteln producerar för stora mängder T3, medan T4-produktionen förblir normal. Fria T3-nivåer kan höjas, tillsammans med fria T4-nivåer vid den vanligaste formen av hypertyreos, känd som Graves sjukdom. Behandling av hypertyreos kan innebära medicinering, strålbehandling eller kirurgiskt avlägsnande av sköldkörteln. Hypotyreos behandlas vanligtvis genom att ta sköldkörtelhormon, oftast i form av T4, men ibland används T3, eller en kombination av de två.