Lambeth Palace Library innehåller de officiella arkiven för ärkebiskopen av Canterbury, och som sådant innehåller det också historiska dokument för Church of England. Biblioteket är inrymt på Lambeth Palaces område, som har varit ärkebiskopen av Canterburys officiella residens i cirka 800 år. Sedan starten 1610 har biblioteket i London varit öppet för allmänheten. Dess samlingar avser främst kyrkohistoria, men det finns även andra betydelsefulla föremål, såsom släktböcker, arkitekturuppteckningar och social- och lokalhistoria.
Antalet tryckta böcker i samlingen som finns på Lambeth Palace Library är cirka 200,000 30,000. Många av böckerna, cirka 1700 XNUMX, dateras till före XNUMX. En del av dess böcker är handskrivna, skapade innan tryckpressen uppfanns. Biblioteket har prover av handstilen av drottning Elizabeth I och kung Henry VIII, med Henry VIII:s prov handskrivet på ett dokument som försvarar hans äktenskap med en av hans sex fruar.
Social historia finns också på biblioteket. Tysklands bombning av London under andra världskriget diskuteras till exempel i dåtidens kyrkkorrespondens. I biblioteket finns också en historisk dolk och skalet av en ärkebiskops sällskapssköldpadda som av misstag dödades av en palatsträdgårdsmästare, osedd när den låg i viloläge.
Under sina tidiga år kallades Lambeth Palace också Lambeth House eller Manor of Lambeth. Till och med för hundratals år sedan ansåg besökarna att Lambeth Palace Library var imponerande, med Peter den stores reaktion registrerad som förvånad 1698 för det stora antalet verk på hyllorna. James I kallade biblioteket ”ett berömmelsemonument”.
En stor del av Lambeth Palace Library ligger i slottets stora sal. Delar av hallen behövde rekonstrueras efter bombningen i andra världskriget, och även efter det engelska inbördeskriget. Idag behöver besökare inte boka tid för att komma in i det uppskattade biblioteket och dess samlingar är tillgängliga för alla. Det första besöket kräver dock att gästerna skaffar en specialbiljett innan de använder anläggningen, och biljetten är bra i fem år. För att få en biljett för att se material som producerats efter 1800 måste en besökare visa upp två aktuella fotografier och adressbevis, och för att se äldre material krävs även uppvisande av ett introduktionsbrev.