Ett färghistogram i digital bildbehandling är en redovisning av frekvensen av pixlar i en given bild som har samma färg. Detta förvandlas ofta till en graf för att hjälpa till att analysera och justera balansen i bilden. Nästan all fotoredigeringsprogram och ett stort antal digitalkameror har ett färghistogramvisnings- eller redigeringsalternativ. Att redigera en bild genom att justera färghistogrammet kan hjälpa till att förtydliga och förbättra bilden genom att ändra yttre färger till en vanligare färg inifrån bilden.
Varje pixel i en digital bild består av tre relevanta värden som bestämmer dess färg — ett rött värde, blått värde och grönt värde. Dessa värden kan variera från noll till 255, där noll är ingen och 255 är maxvärdet. Om alla tre värdena är noll är en pixel svart; om alla tre är 255 är pixeln vit. Ett histogram avgör hur många pixlar av varje färg som finns i bilden. Den visar också hur många pixlar i färgerna som finns i intensitet.
Det finns många användningsområden för ett histogram. Framför allt kan den användas i bildredigering för att få en bild att se mer professionell ut genom att konsolidera färger. Om en bild huvudsakligen består av mellantoner, kan färghistogrammet justeras så att de övre och nedre färgerna ändras till att vara antingen absolut vit eller svart. Detta höjer kontrasten i en bild och gör att de synliga mellantonerna ser mer levande ut eftersom de ramas in av solida områden med svarta och vita färger. Det kan också minska pixilering genom att förvandla områden med små olikfärgade pixlar till solida färgområden.
På en digitalkamera kan ett färghistogram visas efter att en bild har tagits. Detta kan vara mycket användbart eftersom skärmen på kameran – vanligtvis en LCD-skärm – kanske inte kan visa de viktiga delarna i en bild korrekt. Att titta på histogrammet kan hjälpa till att avgöra om en bild har blivit över- eller underexponerad. Inte varje kamera har dock ett histogramalternativ, och vissa som bara ger ett luminanshistogram som inte alltid är effektivt.
Att använda ett färghistogram med en kamera är vanligtvis inte tillrådligt förutom för att kontrollera om det finns överexponering, och även då är det kanske inte korrekt. Istället bör en bild från en kamera kontrolleras med histogramfunktionerna i fotoredigeringsprogram och sedan jämföras med histogrammet på kameran för att visuellt kalibrera hur en kamera bestämmer sitt färghistogram. Vissa digitalkameror ger dock ett korrekt röd-grön-blått (RGB) histogram som kan vara mycket användbart efter att en bild har tagits.